lördag 12 januari 2008

Den stolta suringen i mig...

Större städer ger större valmöjligheter likaså pengar. Det är ett konstaterande, utan att man behöver vara bitter för det. Ibland förbannar jag min historia. Inte för att jag skäms för den, tvärtom, utan för att valmöjligheterna var färre. För att jag ville så mycket som barn men begränsades.

Jag kommer fortfarande ihåg hur mamma tvingade på mig de ärvda, vita princess skridskorna med taggar. Avundsjukt tittade jag på brorsans senaste Jofa med stabil snörning. Pengarna räckte inte ända fram. Liten ärvde, stor fick nytt. Jag vill spela hockey, inte leka isdans.

Icke att förglömma är när min långa duktiga simträningskarriär resulterade i att jag ville börja med simhopp. Mina föräldrar skildes, Sura hade inte utbudet och ingen kunde köra mig till Västerås. Jag har heller inte glömt dansen. Nybörjar bugg blev fortsättningkurs, discodans, jazzdans förgylldes med arobeics och work out. När jag längtade efter jitterbuggen, Ballet och personlig utveckling inom dansen var valmöjligheterna små nästintill obefintliga.

Jag försökte ta mig an möjligheterna som fanns i att jag var en snabb sprinter. 60m loppet gick bra men att ta mig runt 400m gav mig mer träningsvärk än längtan efter ett nytt varv. Likaså att hoppa längd med mina långa ben var en givande gren men det som lockade mig mest var faktiskt att få leka i sandlådan.

Men istället för att förbanna det som kunde varit vill jag se det med andra ögon. I de lag jag var lagkapten grunde jag den ledare jag är idag. Jag lärde mig att bli lyhörd och leda. Om jag inte begränsades i mina val som yngre så kanske jag aldrig blivit den teamplayern jag är idag. Innebandy, fotboll, handboll och andra lagsporter stod högst på min lista. Man blir en fighter, man blir en grymmare människokännare.

Att växa upp i en kompakt kyla i den fallfärdiga ishallen gjorde mig kreativ. Visst utbudet var krasst och möjligheterna färre, men jag är fortfarande en jävel på skridskor där brorsan slet för att jag skulle lära mig nya skär och köra baklänges. När andra tjejer tog fart för att bara ha glida i svängarna och hålla i sargen lärde han mig ”överlappningstekniken” där jag fick fart och starka vader. Utan skridskoåkningen på söndagarna i vår ishall har jag inte haft den styrka jag fortfarande har i benen.

När andra hånglade killar och hyrde den senaste VHSen var jag slav under sporten. Visst mycket var begränsat när jag var barn, men jag måste säga att mina föräldrar gav mig den tryggaste och lyckligaste uppväxten jag kan tänka mig. Och då var den varken i kärnfamilj eller särskilt oproblematisk.

onsdag 9 januari 2008

Fast i det förflutna.

Jag saknar honom och jag hatar mig själv för det. Jag har byggt upp en illusion på något som inte finns, en känsla som bara var för en kväll. Men fortfarande kan jag ärligt säga att jag saknar honom. Han som jag fick en känsla av att bygga något med. Helt plötsligt såg mina ögon barn, hund och kombi. Över ett år har gått och jag förbannar den där kvällen på ”Golden Hits”.

Det är inte så att det inte har funnits kandidater efteråt. Det är heller inte så att jag inte klarat att släppa in någon annan, men jag har börjat kategoriserat dem. Ja killarna alltså. Helt plötsligt vet jag exakt vad jag vill ha men de finns inte. Helt plötsligt är jag stensäker på vad jag vill samtidigt som jag är livrädd. Släppa in någon igen? Hela magen knyter sig och ordet ”varför” kommer till undsättning.

Jag har raderat hans nummer, jag har tagit bort han från MSN. Inget hindrar mig från att skickat ett sms för jag kan hans nummer utantill. Inget hindrar mig från att skicka ett mejl för jag kan hans mejladress. Jag har hans postadress. Jag vet hans födelsedag och hans stjärntecken. Jag vet vad han jobbar med och delar av hans förflutna. Jag vet att han var sårbar och inte redo att släppa in någon. Man hinner prata mycket på en natt. Man hinner få en uppfattning om någon. En känsla av värme och trygghet. Enkelhet och glädje.

Jag har sparat hans sms. Jag har läst hans rader om och om igen. Han glömmer inte bort mig sa han. Kanske skulle det ta ett par månader eller ett år att bota sårbarheten och när han visste ville han höra av sig om han fick. Han tog risken att jag skulle gå vidare. För ett halvår sen bröts vår sporadiska kontakt. Varför vet jag inte, kanske är det svaret jag behöver. Han hör inte av sig längre så jag antar att han gått vidare.

Jag kan fortfarande memorera hans jacka och halsduk. Jag ser fortfarande hissdörrarna gå igen framför hans ansikte. Jag avskyr att han fick mig att känna igen. Det var enklare innan.

tisdag 8 januari 2008

På fredag ska jag bli en 40plusare.

Jag avskyr dokussåpor. Det snortas treo via näsan eller så har tvåbarnsmammor vild sex framför kameran. Andra har en uppkäftig jury som går ut på att aldrig vara ödmjuk för då dör hela skiten. Dessa intriger har alla ämne jag inte kan förlika mig med eller vill heller för den delen. Men helt plötsligt börjar min söta-killar-ådra pulsera. Smågodiset är tillbaka. Snask-tanten är här. På fredag ska jag bli en 40plusare och kolla på ”Let´s dance” godingarna, dock utan rödvinet…

Jag dricker aldrig alkohol framför tvn eller till vardags och på fredag så behöver jag inte ens ruset som alkoholen kan ge. Då ska jag bänka mig framför de dansande pojkarna och naturligtvis för patrioten i mig. Trots allt så har vi ju en f.d. suring med.

Jag har tänkt mig svepas med och bli imponerad för här har vi trots allt en ”såpa” (visst är det väl det – på någon nivå?) där folk sliter röven av sig. Det dansas, tränas och joxas vecka efter vecka. Allt för att vi svenskar se rakt in i burken på fredagskvällen. Allt för att någon ska tycka de är duktiga. De går från hjulbenta kycklingar till dansande fullblodsproffs. Jag ska dregla över en yngre söting, patriotiskt heja på f.d. suringen och klappa händerna till den f.d. dansande timotej-deodoranten.

Ja jag vet vem jag dreglar över, nej menar hejar på. Men det är en helt annan historia. Let the cutaste man winn. Vad solidarisk man är. Som nu när jag har läst igenom hela min text så inser jag ganska snabbt att jag är helt tom i bollen…

måndag 7 januari 2008

Årets Årets 2007

Jag tror att det är dags att stänga av. Jag tänker för mycket.
Fantiserar och undrar. oroar mig och blir nojjig. känner för mycket. alldeles för mycket känslor. Fantiserar om nytt jobb, nya städer.. nya länder.. söta killar
Dags att sluta med det. Från och med nu ska jag jobba på min bok i veckorna och dricka sprit på helgerna.
Thats it.
Orkar inte bry mig.
Det blir aldrig som man tänkt ändå.

"Janousch"




Årets Partyplatta: 55kvm på Hemdal

Årets nackdel och fördel: Umgås du med Sippa kan du bli en av Årets årets..

Årets ”fegis”: Det är midsommar o Sippas ”senaste” ex klämmer ett par telefonsamtal till Sippis för att ställa henne mot väggen under midsommarnatten. Har Sippa varit med ”hennes” kille? Som nu inte var hennes kille. Ack vad hon bedrog sig när hon inte fick svar på tal. Hur fucked up får man bli? Grow up säger Sippa! Eller åtminstone låt mig vara i fred…

Årets Nykomling: Melonen trängde in och slog ut kandidaterna som kandiderade i förra ”Årets Årets”.

Årets Gåva: Efter att ha gått loss på allas glas utom mina egna så fick jag ett plastglas från Korståget. Det har iaf hållit.

Årets råd: "Sluta leta efter skyddsnät, hoppa ut över klippan och lita på att du kan hantera resultatet" / Såpis

Årets Sköldpadda: Såpis. Tvivlar på att någon kommer slå ut henne från guldplatsen…någonsin.

Årets Ord: Sippa myntade ordet ”Brainfucking ” när Herr Intrig öser bekräftelsekomplimanger över Melonen. Sluta brainfucka och kom med lite äkta IRL istället.

Årets Ängel: Same procedur as last year. Hans Gloria sitter kvar likaså hans värdighet och min tillit till honom. Inga namn av respekt för honom. Du vet vem du är! I love ya – på mitt eget lilla vis, det vet du..;)

Årets upprepning: Mums Mums, förra årets Kanon blev årets upprepning…inte bara en gång.

Årets Porrigaste: Flera kaniner på BMB under Halloween. Absolut porrigast och snyggast var Såpis och Sippa…tack vare Eva.

Årets Semester: Sippa o Såpis drar till Göteborg, som blir inställt. Bestämmer sig sedan för Stockholm. Som inte blir av. Vad fan hände?

Årets Betyg: K som i kelig. A som i attraktiv. R som i rolig. L som i Lyxförpackad. Sippa har sina moments ;)

Årets Kategorisering: Sippa ger ängeln en egen division på msn; NHL

Årets Resa: En vecka i Venedig

Årets Komiker: Korståget, framkallar garv som varar i veckor

Årets "Försvann": Korståget. Många samtal som har dött. Jag efterlyser och kräver en förklaring *s*

Årets vän: Icke nominerad och heller inte korad i år.

Årets Katastrof och Misstag:

"Du är rätt arg på mig va?"
Sippa svarar: "Inte mer än att jag raderat ditt nummer i mobilen"

Usch vad gjorde jag den där kvällen? För mycket sprit…

Årets nyfunna vän: Diana ”Melonen” Bergström. Tacka Gud för pannbiffen;)

Årets Trötter: Efter en natt med Sippa och snorisen kallade sig ”sexuellt utbränd” *s*

Årets Misstag: Så många, så förträngda

Årets Kalkon: Det skådar för mig solklart att killar vill ha "offer"-mentalitet i kvinnor, allt för att få vara "räddaren". Trevligt säger jag o polaren som tar avstånd för sånt. Mindre trevligt för killarna i långa loppet...eller de som tror att hela liver kretsar kring de själva..bra jobbat boys...mmm hey baberibba...

Årets Dilemma:

– Du måste ha försakat
mycket, jag är avundsjuk, sa en man till mig.

Om jag vore i majoritet skulle jag säga att han måste ha försakat mycket som skaffat jobb,fru och familj. Det beror ju på normen.
Vem försakar mest? Jag tror att det är den som utan att reflektera över sitt val skaffar sig
man, fru, barn, bil, jobb och köper de trendigaste kläderna och accessoarerna. Den människan har ofta avstått från sin egen röst, sin längtan och sitt kall. Det måste kännas väldigt tomt efter ett tag....

Årets Svensk:

allt ska vara så lagom...ett lagom-förållande, ett lagom-liv, en lagom vardag, ett lagom-jobb. Jag är trött på lagom! Det är så jävla svenskt!

Årets Oscarnominering: Alla som spelade Sippas ”vänner” (och gick upp i det blå med deras pojkvänner.) Your choice, you´re lost.

Årets ”Du ringer mig bara när du är full”: Sippas samtliga

Årets Metafor: "Jag är som en murkla. god -men giftig;)"

Årets Kärlek: Jag älskar honom i smyg, på någon nivå tror jag att han vet det. Jag kommer aldrig erkänna, det kan förstöra vår vänskap.

Årets Upplevelse:

Plötsligt blev allt så komplicerat. Varför kan det inte fortsätta vara enkelt? Det ringer varningsklockor överallt men när du tittar på mig sådär och alla borden är som bortblåsta.

Årets Man: En 19 årig Monchichi

Årets Minneslucka: "jag har festat varje helg sen i somras, knullat 12 killar varav den yngsta är 20 men samtliga är yngre än mig. Jag har spytt ner parkeringen utanför Stadshotellet, glömt hälften av va jag gjort...."

Sant eller falskt?

Årets Töm och glöm: Förlorad ring och en kondom i kattens matskål på morgonkvisten– man tackar. (nä inte hos mig)

Årets Diss: Sippa drar Johan i håret på BMB. Senare var han på väg fram emot Sippa då jag hejdade honom med att göra gesten ”snitta halsen”.

Betyg i fjortisuppförande? Skiter i vilket, välförtjänt i alla fall.

Årets Kanon: ur VLT 2007-01-26

Tummen upp till "Cecilia Asp, kvinna 31 år som lever i verklighetens 2007" (VLT 20/1) för ett, i mina ögon, insiktsfullt svar på insändarsidan angående människors utbrändhet.

Sällan har jag sett ett så ansvarstagande inlägg. Det finns inte minsta spår av att skylla ifrån sig på omgivningen. Dessutom att skriva under med sitt namn - det är beundransvärt tycker jag.
Håller med Cecilia om att problemen och lösningarna finns inom oss själva.
Lycka till i framtiden, Cecilia! Jag tvivlar inte på att det kommer att gå bra för dig.

Tapio Kanerva



Årets ism: Fan Såpis, vad hände 2007 – inget?

Årets Tabbe: ”Det är jag – från Köping, som är så liten” ...jag säger bara Jisses….sluta knulla äldre kvinnor eller få lite självrespekt

Årets Replik: Melonen: ”Du har ju ett helt smörgåsbord uppdukat framför dig Ta för dig för fan Annars är du ju nästan dum"

Årets Fråga: Varför är försoningssex så underbart bra? De som inte bråkar hur gör de?

Årets Blogg: http://blogg.passagen.se/janosch För att den är vardag, för att den får en att smaka på känslan, för att den vågar vara osäker

Årets Låt: “YOU MAKE ME WANNA LA LA...” födde Melonen till Sippa efter K-s ankomst *s*

Årets Center: Avbytaren kommer och går. Vi har en stadig back och en forward. Saknas gör en stabil center;) Melonen blev korad då den starke forwarden (Sippa) och den tunge backen (Såpis) behövde lite hjälp i matchen.

Årets konstaterande:

Lejon gör mig bara illa, jag har himlans svårt för Skorpioner, Vågar är otrogna idioter, tvillingen har två ansikten...fan blir snart inga kvar *s* Han känns rätt, men ngt är så fel…Kräftan. Årets ingång: oärliga fisken...ett antal


Såpis: Karlar är som nötter, man måste knacka på skalet för att se om det finns något innehåll. Då knackning i detta fall besvarades av ett eko beslöt jag mig att snarast göra sig av med denna valnöt.

Årets tabbe: bloggragget. Åk aldrig mer utomlands Såpis, aldrig *s’