Hon skrapade lite lätt på hans tatuering i nacken. Dödskallen gav ett litet för hårt intryck på honom. Det var bara en av flertalet tatueringar han hade. På hans vänstra underarm hade han en tatuerad text. Hon älskade den, liksom hans maskulina underarmar. Han vände sig om i sängen och log mot henne. De sa inget, inget behövdes säga. Han smekte bort hennes hår från pannan och kysste henne. Hon började gråta fast hon inte ville. Han höll om henne hårt. Hans långa ögonfransar snuddades vid hennes nacke i deras långa omfamning. Hon grät som ett litet barn, han kramade och led inombords. Hon grät när det var han som var trasig...
Han var dränkt av tårar när hans klarblå ögon mötte hennes. Hon visste att han var tvungen att ge sig av. Någon väntade på honom. Hon ville be honom stanna för alltid eller säga att han inte skulle komma tillbaka eftersom hon inte klarade av att bryta. Han drog på sig jeansen och tröjan, satte sig sedan på sängkanten. Efter en stunds tystnad sa han: "Babe, en dag blir det du och jag.." Hon hoppades innerligt att hon var kvar den dagen...
