tisdag 24 november 2015

Ovetskap.

Är biopsin elakartad eller godartad? Får jag leva eller dö? Man vill veta även om svaret skrämmer. Då kan jag gå vidare...vad nu det betyder.

Det sägs att ovetskap är lycka. När man väl vet sin prognos kan man inte gå tillbaka. Kommer jag att vara stark eller bryta ihop? Det är svårt att förutse, så det är ingen idé att tänka på det..

"I have investing more than I can afford to lose"

söndag 22 november 2015

Krig.

En del krig tar aldrig slut. Några slutar med en spänd vapenvila. En del krig leder till en odelad och fullständig seger. Vissa krig slutar med en fredsgåva och vissa krig får ett hoppfullt slut. 
Men alla de här krigen är betydelselösa med det mest skrämmande kriget av alla.
Det man inte utkämpat än...


"Om det här ska bli en pink-revir tävling så hoppas jag att du tar med dig ett paraply..."

måndag 2 november 2015

R.I.P SELMA 1996-10-19 / 2015-11-02

I 19 år har du varit min stora tröst. Du har slickat bort mina tårar och haft en tass på min kind. När våra pojkar avled var du kvar och tog hand om mig. När jag förlorade min hälsa var du där som ingen annan varit. Matte har alltid kallat dig för ”hjärtekrossaren” för oavsett ålder har du varit så liten och nätt så alla har förälskat sig i dig. Jag har så svårt att beskriva den du varit för mig och den personlighet du haft…

Nu var matte tvungen att hjälpa dig. Beslutet kan vara så rätt men det är aldrig så enkelt. Jag ville vara en bra matte och ge dig ett humant avslut. Jag har aldrig velat att de ska skära i dig eller ta prover när du var så gammal. Veterinären och jag var överens. Du var inte frisk. Dina organ slogs ner. Det blev mer bekräftat när narkosmedlet gick in i din kropp och du somnade in på några droppar. Min rationella ådra vet att jag handlat rätt men vem säger att sorgen förstår det?

Jag kom hem till en tom lägenhet idag. För första gången på 19 år! Jag har inte riktigt fattat vad som hänt än. Jag väntar på att du ska komma jamandes för lite leverpastej. Dina skålar står kvar som det naturligaste inslaget i lägenheten. Dina handikappanpassade saker påminner om när åldern tog vid. Utrymmet bredvid min kudde lyser tomt.

Mitt liv har tappat mening min älskade fyrfotade dotter. Ta hand om pojkarna där uppe. Jag kommer snart. Och du, glöm inte att spöka för mig.

Nu är du uppe hos din brorsa Zoltan och kompisarna Foppa och Kurran. Jag älskar dig min Selma. Min Selmovisch. Min honungsburk. Min hjärtekrossare.