Jag känner hela dig i mig när du är här...

Jag känner hela dig i mig när du är här.

Jag känner dina andetag, närkontakt och din själ.

Nu känner jag och ser hur du kämpar med vilken väg du ska ta.

Jag kan bara råda till att det finns inga rätta vägar.

Man följer med och går dit de leder en.

Inga rätt, inga fel. Känn bara av lugnet som sprider sig när vi ses.

Nästa ett decennium. Det är en lång tid.

Jag hade gett dig så mycket mer om inte sjukdomen tagit delar av mig.

Du fick lyfta mig så många gånger.

Det känns orättvist.

Jag skulle kunna slå saker i bitar just nu om jag ville, men det behövs inte.

Din tystnad pratar lika högt till mig när du är här, än när du säger något.

Jag vet vad du känner för mig, du behöver inte berätta.

Jag kämpade med dig och din jobbiga väg.

Jag gör det än för att du är värd det.

Du är en vacker själ med gott hjärta även om det blir lite fel ibland.

Om vi hade träffats idag har saker varit annorlunda men jag tror allt har en mening.

Vår mening var att ge varandra kunskap och lära oss saker vi

inte förstod förut.

Det är inga fel med det, tvärtom.

Tänk dig vad vi fått lära oss som andra går igenom livet utan att ha en aning om.

Men jag kan känna hela dig när du är här.

Ditt humör, dina känslor, allt vi pratar om.

Jag känner att ditt hjärta fortfarande slår för mig, liksom mitt för dig.

Det kommer vi aldrig komma ifrån. Det är kärlek.

Det är som vi delar ett och samma hjärta.

Inget kan bli vackrare än så…