Många tror att om man tänker positivt så blir man lyckligare
och friskare. När vi var små sa de åt oss att le och se glada ut. Som vuxna
säger de att man ska se de goda i allt, se glas som halvfulla. Men ibland envisas
verkligheten så att vi inte orkar spela glada. Hälsan kan svikta, pojkvänner
kan vänstra, vänner kan svika… Det är då man vill sluta spela teater och bara
vara sitt sanna, rädda och olyckliga jag.
Om man frågar folk vad de önskar sig brukar svaret bli
enkelt. De vill vara lyckliga. Men vi förväntar oss att bli lyckliga kanske
hindrar oss från att bli det. Om vi försöker pressa fram lyckan blir vi bara förvirrade.
Till slut vet vi inte vilka vi är. Så vi bara ler och pressar oss som fan för
att bli lyckliga. Tills vi slut inser att den funnits där hela tiden. Inte i
drömmar och förhoppningar, utan i det välbekanta. I det vi känner till, det
hemtama…
"Livet är en välsignelse. Det är inte lycka. En välsignelse är perfekt anpassad för just dig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar