Fuck you!

Ett fotografi, ett fotografi var allt som behövdes sen var hon där igen. Drömmarna som gav henne svettiga påminnelser. Den nervösa påträngande känslan i magen. Hon ville inte känna. Hon ville inte bli påmind. Fuck you!

Dagar som blivit till månader och hon hade gått vidare. Trodde hon. Sen visade någon det där fotografiet. Han bar en vit och rödrutig skjorta tillsammans med vita byxor, ett foto hon aldrig tidigare sett. Ett foto som fick hennes ben att skaka, en kropp som skrek och en själ som skapade bilder för henne. Bilder hon inte ville se. Bilder som aldrig skulle bli av.

Det slutade tragiskt. Kanske var det därför allt var så svårt. Hon hade raderat hans nummer, hans sms och förträngde minnen av hans samtal. Hon visste att de varit förälskade i varandra. Det hade hon aldrig tagit miste på och han hade berättat att han gillat henne. Sen tog han en trasa och suddade ut henne som en skitig bilruta. Inte ett ord, inte ett ljud utan bara gick vidare med kvinna nummer ett. Slutet hade varit smutsigt, inte schysst från någon av dem. Men det var han som handlat på det vidrigaste sättet. Det kunde ha blivit så bra.

Gud vad hon hatade honom. Fan vilken idiot han var. En riktigt skitstövel.
Hon var fantastiskt duktig att ljuga för sig själv…Fuck you!

ÅRETS ÅRETS - 2009 i BACKSPEGELN

Årets Vän: Diana Melonen Bergström

Årets Höjdpunkt: Min anställning på Cabcargo tillsammans med FK, AF och världens bästa doktor.

Årets avtändning: I år ger jag mig inte på det svartsjuka männen, utan deras flickvänner som fortfarande är kvar. Herregud, har ni ingen självrespekt?

Årets Skitstövel: M.P platsar redan i jan 2009. Jag får ett sms att jag ska ”sluta skriva massa skit på min blogg” för det förstör tydligen hans förhållande. Ööhh, skaffa ett liv. Yttrandefrihet kallas det! Så här kommer mitt svar till dig ett år senare:

”Du anklagar mig för att jag förstör din relation, inte illa att bli tillskrivet något så stort. Nä du lilla vän, kan du inte stå för dina egna handlingar så var du inget att ha…”

Årets Ord/citat: ”Hur tänkte du nu?”

Årets Utvisning: Nämner inte namnet, borde börja inse det själv…

Årets Garv: Minns inte – men garvar rätt bra till mina egna dåliga skämt

Årets låt: http://www.youtube.com/watch?v=74Ag7nwEXqE

Årets text: Tillägnas MonchichiI want you to knowIt doesn't matter where we take this roadSomeone's gotta goAnd I want you to knowYou couldn't have loved me betterBut I want you to move onSo I'm already gone
http://www.youtube.com/watch?v=CZ4fkyX_Fs0

Årets Ursäkt: Ett förlåt utan förändring betyder inte något…Årets Bortaplan: Inte en enda..haha

Årets Revirpink: Det stinker ammoniak lång väg. Vill inte se min bästa vän bryta ihop på vår utlandsresa. Jag orkar heller inte lyssna på förhållande som har regler som ”får inte jag, får inte du”

Årets Oscarsnominering: Tja, M.P. Som jag alltid säger – nominering för rollen du spelade på jobbet och den förklädnad du klädde dig i hemma.

Årets Upplevelse: Skrivarresan till Sitges Barcelona, helt klart. Ingen konkurrens alls.

Årets Kärlek: Till min familj och Monchichi, som alltid finns där! TACK!

Årets Minneslucka: Finns inga, ett år i nykterhet…jaha ni menar då när jag la glasögonen i kylen? Ja jag var nykter…ja jag fick leta ett par dygn

Årets Konstaterande: I´m in love with a fairytale even though it hurts…

Årets Nykomling: MacMia & Ida

Årets Comeback: Diana ”Melonen” Bergström. Hon gör mat när jag inte klarar min vardag och vi tajtar ihop vänskapen med ett gemensamt intresse.

Årets viktigaste spelare: Jag spelade målvakt det större delen av årets. Fick utstå sparkar av min sjukdom och tomma mål av vänner som aldrig hörde av sig mer…

Årets skämt: Alla postgiropappor som tror att man kan göra vad som helst, när som helst. Dags att inse att skaffar man barn har man ett ansvar, att man fortfarande är pappa 24 timmar om dygnet oavsett vart barnet vistas. Fy skäms!

Årets match: Matchen mot svartsjukan mina vänners partners har. Ständigt återkommande…ibland förstår jag varför jag är singel

Årets trendbrott: Såpis och Sippa kommer, i ett svagt ögonblick, över sin telefonfobi och pratar en hel timme!

Årets Superman: Min boss, Micke på Cabcargo. Lösningar på allt.

Årets värvning: Cabcargo anställer Sippa

Årets roligaste: Skrivarresan till Barcelona. Underbart! Ingenting slår det under 2009. Vi ses hösten 2010!

Årets mest skyldige: Haha, behöver jag säga det? I min värld hade han blivit utkastad PRONTO!

Årets besvikelse: Min fucking jävla sjukdom. Ett skov som varar ett halvår.

Årets mest saknade: Min pappa, 2,5 ,mil kan vara mycket ibland…

Årets överdrift: Ängeln, är det inte lite väl dramatiskt att leka gränsdragare? Förstår ingenting..

Årets snyggaste: Jag för fan!

Årets bottennapp: Mitt skov

Årets film: Jag har inte sett någon film från 2009. De andra filmerna jag sett minns jag inget av.

Årets förhoppning: Att jag aldrig mer skulle insjukna – jag hade fel

Årets kvinna: Min mamma. Superwoman med 2 sjuka barn finns hon alltid där

Årets man: Pappa. Kampen mot alkoholen är fortfarande fläckfri efter 7 år.

Årets avslappning: Helgerna i Hallsberg

Årets skada: Ett vältande matskåp klämde Sippas kropp. Fortfarande bortdomnad vänsterarm. Halkan och snön ute kunde ha varit smidigare…

Årets jobbigaste fråga: När ska du hitta någon? Men…jag är ensam för att jag vill det…hey babberiba till nötterna som inte fattar..

Årets Kämparglöd: Till min pappa, min hjälte. 7 års nykterhet.