"Med mitt liv i mina händer" + Tisalaya Park = ?

Ska jag åka? Eller inte? Har jag råd? Eller Inte? Är jag värd det? Eller inte?

Så kan tugget gå i min skalle så fort det gäller pengar. Jag har fått förmånen att umgås och färdigställa min bok i Spanien tillsammans med min författarcoach. Bara hon och jag. Palmer kokosnötter och solstolar. Pool, coca cola light och min PC. Värme, god mat och miljöombyte.....Tomt konto!!!

Varje gång när jag ska resa renskrapar jag de sista pengarna och får dåligt samvete. Börjar sedan småspara och så reser jag igen. Så där håller jag på. Sen skuldbelägger mig själv. Man är ju inte rik som sjukskriven. Å andra sidan har jag inte tänkt vara sjukskriven i hela mitt liv.

Så, om två veckor åker jag. Då ska jag färdigställa min bok, äta got mat, ligga i solstolen och mycket mer. Okej det blir ingen semester rakt av men jobbet är ju älskvärt. Så vad de bekommer mina skuldkänslor och dåliga samvete så tar jag och lämnar dem kvar i Västerås.

Vårt hotell :)

http://www.fritidsresor.se/resa/spanien/gran-canaria/maspalomas/lagenheter-tisalaya-park/bilder?season=vinter-11-12#page-scroll

Jag ÄR inte bipolär sjukdom

Det är svårare att bli frisk än att vara sjuk. Att vara i sjukdomen är att vara i ett tillstånd som jag känns maktlös inför. Jag vet inget annat än det som är nu. När är jag mig själv? Gör medicinen mig mer till Cecilia än utan? Medicinerar jag bort delar av mig själv?

Nytt innehåll, samma förpackning. Svårt att fördela innehållet till hindren jag har. För första gången i mitt liv är mitt inre inte överkokat, jag känner frid men vet inte riktigt vem jag är. Vet inte vad jag väntar på och varför. På något sätt var det enklare att vara sjuk. Jag är friskförklarad i en kronisk sjukdom. Hur konstigt låter inte det? Det tar tid att lära sig landa i och ta hand om det med de nya verktygen jag fått. De friska drömmer om att fly från vardagen. De sjuka drömmer om att återerövra den. För den som har en bipolär personlighet blir osäkerheten extra stor.


Jag ÄR inte bipolär. Varför säger man så? Om någon har leukemi så HAR de leukemi, de ÄR inte leukemi. Så varför har man satt stämpel på alla psykomatiska sjukdomar och säger att jag ÄR bipolär?


Jag är syster. Jag är lättirriterad. Jag är dotter. Jag är omtänksam. Jag är hälsofreak. Jag är glad. Jag är ledsen. Jag är godisråtta. Jag är brutal. Jag är snäll. Jag är envis. Jag är faster. Jag är självständig. Jag är positiv. Jag är moralisk. Jag är beslutsam. Jag är driftig. Jag är social. Jag är ensamvarg. Jag är smidig. Jag är humoristisk. Jag är underhållande. Jag är varm. Jag är sensuell. Jag är lojal. Jag är trogen. Jag är ensamstående. Jag är trygg. Jag är stabil. Jag är välvillig. Jag är ansvarskännande.

Jag är mycket men jag är inte bipolär. Jag ÄR Cecilia.