Det är svårare att bli frisk än att vara sjuk. Att vara i sjukdomen är att vara i ett tillstånd som jag känns maktlös inför. Jag vet inget annat än det som är nu. När är jag mig själv? Gör medicinen mig mer till Cecilia än utan? Medicinerar jag bort delar av mig själv?
Nytt innehåll, samma förpackning. Svårt att fördela innehållet till hindren jag har. För första gången i mitt liv är mitt inre inte överkokat, jag känner frid men vet inte riktigt vem jag är. Vet inte vad jag väntar på och varför. På något sätt var det enklare att vara sjuk. Jag är friskförklarad i en kronisk sjukdom. Hur konstigt låter inte det? Det tar tid att lära sig landa i och ta hand om det med de nya verktygen jag fått. De friska drömmer om att fly från vardagen. De sjuka drömmer om att återerövra den. För den som har en bipolär personlighet blir osäkerheten extra stor.
Jag ÄR inte bipolär. Varför säger man så? Om någon har leukemi så HAR de leukemi, de ÄR inte leukemi. Så varför har man satt stämpel på alla psykomatiska sjukdomar och säger att jag ÄR bipolär?
Jag är syster. Jag är lättirriterad. Jag är dotter. Jag är omtänksam. Jag är hälsofreak. Jag är glad. Jag är ledsen. Jag är godisråtta. Jag är brutal. Jag är snäll. Jag är envis. Jag är faster. Jag är självständig. Jag är positiv. Jag är moralisk. Jag är beslutsam. Jag är driftig. Jag är social. Jag är ensamvarg. Jag är smidig. Jag är humoristisk. Jag är underhållande. Jag är varm. Jag är sensuell. Jag är lojal. Jag är trogen. Jag är ensamstående. Jag är trygg. Jag är stabil. Jag är välvillig. Jag är ansvarskännande.
Jag är mycket men jag är inte bipolär. Jag ÄR Cecilia.
4 kommentarer:
Åh vad jag håller med dig om det där! Och ordet Sjukdom gillar jag inte riktigt heller. Har läst att man kan säga Bipolärt syndrom och det låter bättre tycker jag. För den är kronisk och det betyder att det är livslångt eller hur.... Och då kan man faktiskt också få säga att man har Bipolärt syndrom.
Kramar!
Man kan kalla det mycket. Personligen har jag myntat ett eget uttryck för att själv hålla ett friskare avstånd till sjukdomen. "Jag är begåvad med bipolär sjukdom". Då får jag ofta ett leende tillbaka. Alternativet är "Jag lever med bipolär sjukdom". Inte "lider av" som många säger.
Jag får ett annat förhållningsätt till sjukdomen och även bemötandet blir helt annorlunda. Testa! :)
Bra sagt! Man säger också; jag är depressiv. Inte har har en depression eller har en depressiv sjukdom.
Vi borde tänka mer på hur vi uttrycker oss.
Ja Monica, många uttryck kan svida. Tex när jag ska förklara vad bipolär är och säger manodeppressivitet då backar folk och blir livrädda som om jag stuckit kniven i ryggen på någon.
"Ryck upp dig! Se framåt!" De får ett slag på käften i en depression. Precis som man vill ligga där och stirra in i vägen...
Skicka en kommentar