BOKRECENSION - "MED MITT LIV I MINA HÄNDER" AV CECILIA ASP

MED MITT LIV I MINA HÄNDER AV CECILIA ASP


Utgivningsår: 2012 Genre: Självbiografi, Memoarer


Det handlar inte om att hitta den boken man vill gå till sängs med,utan också att hitta den man vill vakna upp med. Det handlar heller inte om vilken bok man kan leva livet tillsammans med, utan att hitta den man inte vill leva utan.
För i världen är boken bara något, men för någon är boken ”Med mitt liv i mina händer” hela världen.


Självmordstankar, manier som ger sexuella utsvävanden och ångest som själens inre förgör. Cecilia Asp har lyckats fånga hur det är att leva med bipolär sjukdom och självbiografin ”Med mitt liv i mina händer” är nog det närmaste förståelse man kan komma angående denna förödande sjukdom.



Cecilia Asp börjar sin resa med en känslomässig kamp som bonusmamma i en relation där striden mellan hennes kärlek till barnen och en frätande vårdnadstvist mellan de biologiska föräldrarna, slutligen gör att hon mår psykiskt sämre. Hennes kamp om ett eget bra mående och att balansera det med kärleken till barn och sambo gör situationen outhärdlig. Utan att skuldbelägga någon, förutom kanske den biologiska mamman, väljer Cecilia att avsluta relationen och separera trots den starka kärleken till familjen.

 Denna spegling om sin livssituation gör att handlingen drivs framåt av, en kan tyckas, vanlig blandfamilj till någon som insjuknar i en svår psykisk sjukdom. Att förbereda läsaren genom att förmedla sig som en ovanlig ”Svensson kvinna” som inte gillar barn ger ett annat intryck än av någon som är svårt psykiskt sjuk.



Huvudpersonen är Cecilia Asp, författaren själv, igenom hela boken. Dock fingerar även en och annan vän men de starkaste birollerna har hennes pojkvän och hans barn i bokens första del. När de senare separerar kliver en killkompis in vid namn Patrick och står fast vid Cecilias sida i hennes kamp om hon kommer att lyckas ta sitt eget liv eller inte. Han kämpar att få upp henne när hon är nere och är vid hennes sida dygnets alla timmar via internet. Patrick upplevs vara hennes förlängda och enda arm till att fortsätta livet. Kristina och Bengt, det vill säga Cecilias skilda föräldrar kliver också kraftigt fram och visar sin kärleksfulla omsorg.



Cecilia kämpar mest med depressioner och självmordstankar. Att leva är inget alternativ för henne. I början handlar den om att överleva för att sedan gå över i dagliga sysselsättningar som att orka duscha. Att vilja bli någon som hänger med i svängarna, ingen hopplös missförstådd eftersläntrare som halkar runt och kommer i kläm. När det hela sedan vänder och hon går in i ett maniskt tillstånd har hon sex med nya män varje helg på krogen. Efteråt kommer misslyckandet, tankarna och bedrövelsen. Sedan ramlar hon åter in i depression. Cecilia krigar hela tiden med att få en balanserad vardag och ett hopp om att finna sig själv.



”Med mitt liv i mina händer” utspelas i nutid. Cecilia Asp kämpar med sin sjukdom och byråkratier som försäkringskassan och arbetsförmedlingen. När hon sedan, mot boken slut, äntligen får diagnosen bipolär sjukdom börjar en jakt på det rätta medicinerna. Gång på gång ramlar Cecilia ner i avgrunden och trots detta jobbar hon halvtid. När hon väl verka finna den rätta medicinen så börjar hennes nya kamp; ett hopp om att klara en så bra balanserad vardag som möjligt.


Cecilia Asp avslutar boken med ett långt slutord, vart hon är idag och vad hon hoppas att uppnå. Slutordet ger läsaren hopp om att man, trots allt, kan leva med denna komplicerade sjukdom.



”Med mitt liv i mina händer” är nog det närmaste man kan komma förståelse till att leva med psykisk ohälsa, eller som i det här fallet bipolär sjukdom. Cecilia Asp beskriver sin sjukdom med en sådan känsla att läsaren kan känna den själv

Cecilia Asp förmedlar hur det är att inte klara sin egen vardag till insjuknanden som friska människor inte kan drömma om hur det känns för vederbörande. ”Med mitt liv i mina händer” handlar om att förmedla känsla i en kronisk psykisk sjukdom och skapa en viss förståelse. Med ”viss förståelse” menar jag att som frisk kan man aldrig förstå den sjuke fullt ut.
Cecilia Asp berättar inte, hon visar inte, utan lämnar läsaren just den känslan hon går igenom.

Det som är karaktäristiskt för Cecilia är att någonstans verkar det finnas en dold livskraft, en önskan om att leva. Det beskrivs inte i boken mer än att hon har svårt att minnas varför hon fortfarande finns i livet.
I övrigt tycker jag hon påvisar sjukdomen bra genom att på slutet av boken lämna begreppslista, kort fakta om bipolär sjukdom men framförallt slår hon hål på fördomar genom att skriva en lista om myter och sanningar. Den absoluta toppen och avrundningen på boken är att Cecilia Asp har låtit hennes anhöriga kliva in med sina egna ord och texter om att hur det är att stå vid sida av.

Cecilia Asp vågar vara naken i ett samhälle med fördomar om psykiska sjukdomar. Hon har förmågan att beröra, att få läsaren känna sig naken, okunnig och skuldbelagd för en av de mest växande psykiatriska sjukdomarna vi har idag. ”Med mitt liv i mina händer” är ett absolut måste för de psykiatriska avdelningarna till patienten och dess anhöriga.

/ J. Persson
Erfarenhet i psykiatri

Tack! Det är omgivningen som formar mig...

Vi är inte riktigt klara än men jag måste få visa den fantastiska skapelse min snälla vän Kim Wallin har gjort = http://www.ceciliaasp.se/



Kim har slitit och jag har gnällt. Han har fixat och jag har skällt. Jag har höga krav och vill säga varmt tack till Dig, Kim. Du driver min marknadsföring framåt ♥

Cecilia Asp - Författare. Boka min bok redan nu!

Förhandsboka

”Med mitt liv i mina händer — att leva med bipolär sjukdom” redan nu.


Skicka ett mejl med dina adressuppgifter så får Du
betalningsinformation.
schlagerdrottningen@gmail.com




Pris: 180 kr + frakt
Leverans i slutet av april

Utdrag ur ”Med mitt liv i mina händer”



”Varje gång depressionerna och ångesten bet sig fast så hårt att jag inte ville leva längre fanns Patrick också kvar, ibland i timmar, så att han var försäkrad om att jag kunde lägga mig och sova utan demoner. Återigen hasade jag mig ifrån datorn. Vad Patrick inte visste den här gången var att jag kröp på knäna och lade mig på hallgolvet i fosterställning. Tårarna kom inte lika intensivt. Hårisarna, det vill säga mina katter Selma och Foppa, kom nyfiket fram och undrade vad matte gjorde. Nosade, gosade och spann. Jag blev varm inombords av deras villkorslösa kärlek. Jag vet inte om de gick eller var kvar när jag slutligen somnade utmattad på det skitiga hallgolvet…”

Min tekniska utveckling...

...är inte under kontroll så du ska inte bli förvånad om den här sidan bara försvinner. Detta för att förenkla min förflyttning m.m. Därför tipsar jag dig om att du kan finna mig via http://www.ceciliaasp.se där jag inom kort laddar upp min hemsida, dvs INNAN denna försvinner.


Jag är klar med mitt manus och det är mycket som ska stämma in. En korrläsning och sedan är det dags för tryck!