Hej DU trogna följare.

Jag vill be om ursäkt för den långa väntetiden här ute på min blogg. Influensa, magsjuka och jobba med ny hemsida och blog, företag, föreläsningar m.m. har tagit min tid. När jag fått ordning på allt så kommer jg se till att ha en planering där blogginlägg kommer kontenuerligt, gärna en gång i veckan.

Jag har mer godis till dig. När jag var med i Tv4 och förhoppningsvis en länk till programmet med Malou von Sivers. Information om min senaste föreläsning om bipolaritet inkl bilder m.m. Kommer kanske redan under dagen.

Håll ut kära följare! 

I´m right here! :)

Kolla ALLTID exitutgångarna innan du slår till…

Jag har ALDRIG haft självdestruktiva relationer…tills jag började gå i terapi och i 30-årsåldern träffade mina bästa vän Malin som påpekat flera saker jag var helt främmande för.

Helt plötsligt insåg jag att någon jag träffade ringde upp mig, berättade att denne hade tjej och ville att jag inte skulle säga något. Nej självklart att jag inte sa något. Självklart förstår jag hans situation. Självklart förstår jag honom. Jag frågade istället hur grabben mådde och tröstade honom när det var HAN som svikit mig. Borde jag inte bett han fara åt h-e?

 Sedan såg jag också mina vänskapsrelationer, de blev också allt tydligare destruktiva när jag blev sjuk. Men jag minns att ett gäng tjejer tjatade in mig i Surahammars innebandylag för att de hade ont om folk och jag var aktiv inom olika sporter. Tills slut tackade jag ja och resultatet blev ofta utfrysningar och på många fester satt jag själv, trots att jag var en ganska populär tjej.

Så, är det mitt fel att det blev så här? Kanske till en viss del, det enda jag kan säga är att jag har en överdoserad empatiådra med extra tillägg av extrem omtänksamhet. Fina sidor javisst, till en viss gräns.

Jag - en kvinna som är livrädd för att gifta sig, binda upp sig och slå sig till ro. En brutta som alltid kollar "Exit"- utgångarna innan hon slår till. En tjej som inte vill ha barn men kan väl tänka sig vara "avslastningsfamilj" till de som behöver någon helg i månaden. Så såg jag på det hela för flera år sedan och känner likadant än.

Nu har dock, efter flera års terapi, mina EXIT-utgångarna förvandlats till att jag sparkar ut de män som inte behandlar mig väl. Och det krävs både mod och styrka men däremot har detta också gett mig ärr på grund av det sättet jag blivit behandlad av det motsatta könet. Jag har alltid velat ha utrymme och behov av mycket egen tid i en relation. Jag har märkt att det ofta är svårt för en man, men min tydlighet och påminnelser i början gör att det till slut funkar.

Men det som förföljt mig negativt de senaste åren är att jag dragit mig undan från nästan alla slags relationer. När det gäller män så hänger jag ett hänglås direkt på hjärtat när jag börjar känna något, drar mig tillbaka och skriker efter Malins hjälp. Jag vill ha ett björnide att gå in i och gråta av rädsla. Jag har förvandlats till sårbarheten och svaghetens tecken med understruket på bägge orden. Det är väl bra att vara försiktig och inget fel i att vara rädd eller svag men ofta tar det så mycket på relationen att jag slutar träffa personen, uppträder elakt för att han ska backa eller försvinna helt.

När det gäller att träffa nya kompisar av samma kön så är det mycket svårt. Ännu svårare i min ålder, snart 38 år fyllda. Nyligen träffade jag en mycket trevligt tjej och vi träffades dagligen med mycket telefonkontakt. Jag var jätteglad då jag längtat efter mer socialt i mitt liv. Dagen efter jag var med i TV4 så har jag inget hört från henne. Jag har smsat utan resultat och för att inte självdränera mig så räcker det med sms nu. Inget svar är ett tydligt tecken för mig att hon inte vill ha med mig att göra och enligt mig beror det på ren avundsjuka för jag var med i tv i ett sammanhang. Och det är just den biten jag inte klarar med tjejer; denna avundsjuka och bullshit snack. Grow up! För i h-e.

Går jag på fest kan jag höra att jag är så rolig med min humor, festens mittpunkt med den brutala glimten i ögat. För att sedan gå på toaletten och efteråt får man veta vem/vilka som snacka skit.

Just denna typen har nog jag också haft en viss del i mig men…när jag var 20 år typ!!!! Jag är ”för gammal” för att leka i sandlådan, jag vill göra roliga vettiga saker med min tid. Och nu förstår jag varför min mamma bara hade en eller två vänner i min ålder. Dels för att jag fått hennes värderingar, vi är otroligt lika, och dels för att det är svårt att hitta bra vänner, ännu svårare när man blir äldre.

Min Malin avskyr också sånt här så vi är på samma våglängd. Åker vi utomlands gör vi bägge det vi känner för. Vi är väldigt okomplicerade tillsammans. Hon drar och tittar på sina ”runstenar” en dag, som jag kallar det. Jag brukar då skriva på min bok med paus från solen. Därför håller jag hellre hårt om Malin än att ragga nya som sviker mig gång på gång. Som ni säkert förstår är detta bara ett mycket litet fåtal exempel på alla de jag träffat genom livet.

Är det fel på mig? Jag är den första att bekänna mina brister och en riktig vän kan ta dem. En vän, som Malin, är stolt och hyllar mig när jag är med i tv för min karriärs skull. Hon påminner mig hur stort vissa saker är ibland när jag tycker att jag inte räcker till.

Karlar? Jag är fortfarande livrädd, jag vill fortfarande lägga mig i björnide. Lösningen har jag inte hittat, jag vet bara att Malin finns och backar upp mig.

Har du samma problem som jag? Se till att när du träffar en ny person du får en närmare relation till, att du vet vart exit utgångarna är. De är otroligt viktiga. Jag har lärt mig efter denna sorgligt kantade väg att varje person har flera. Oavsett relation så ska du känna att du växer och kan utvecklas med den nya människa du träffat. Respekt, kärlek och omtanke med ett ge och tagande samt en bra personkemi. Om inte? Minsta lilla du märker, ja du har rätt att vara kräsen, så packar du ihop personen i fråga och slänger ut dem genom de jävla exit-utgångarna. Gör mig bara en tjänst som ingen har gjort i mina nya relationer när de fegt dragit med svansen mellan benen: Tala om vad uppbrottet beror på – på ett respektfullt sätt. Om du inte klarar det så mejla eller smsa. All den ovissheten jag gått igenom hade jag sparat mycket tid om någon bara sagt enkelt som det var.

Ut i världen innan du blir så sårad som jag! Det finns hopp för mig med! Men gemensamt ska vi spana efter Exit-utgångarna. Hellre nyttja dem tidigt och förlora fajten än att bli indragen i skit man inte står för…

 

THE END