En sån där dag...

Idag har jag haft en dag där jag känt mig ensam. Där jag undrat om jag verkligen ska öppna eget. Om min bästa vän verkligen är min bästa vän. Ja alla de där tankarna som jag tror vi alla har. Jag ringde mamma. Vi pratade och hon frågade till sluts "Cecilia, kan det vara så att du förstorar allt?" Jag började storgråta och sa det som alla inte törs erkänna: "Mamma jag är så ensam." Hon vet att jag är det. Isolerad.  

Mamma, jag ser inget ljus.
Jag vet inte vart jag ska gå
Och inte heller vem
jag kan lita på.
Jag känner mig så liten i denna värld.
Mamma, jag lever på en lögn
för jag sa dig att allt var okej
och mina läppar log, men inte inombords.
För där finns bara sorg och ensamhet.

Jag önskar att jag var liten igen.
Jag vill tillbaks till 1975,
där kunde jag gråta i din famn
som ett barn igen.
Jag skulle tro dig när du sa
att allt kommer  att bli bra.

Mamma, jag misslyckas i allt
som jag tar mig för.
Trodde jag var vuxen nog
att vara mig själv.
Men fast jag har försökt
så blir allting fel.

Jag önskar att jag var liten igen.
Jag vill tillbaks till 1975
där kunde jag gråta i din famn
som ett barn igen.
Jag skulle tro dig när du sa

Mamma, kan du hjälpa mig?
Kan du säga nu
vad jag gör för fel?
Du har aldrig svikit mig.
Du är den ända jag kan lita på
så kan du hjälpa mig?


Jag önskar att jag var liten igen.
Jag vill tillbaks till 1975,
där kunde jag gråta i din famn
som ett barn igen.
Jag skulle tro dig när du sa
att allt...
Jag skulle tro dig när du sa
att allt...
Jag skulle tro dig när du sa
att allt...kommer att bli bra.