Sometimes love just ain´t enough...

13 år senare efter juridiken, är jag fortfarande slav under familjerättsfrågor och följer det noggrant. Idag ligger den juridiska statistiken högt gällande separationer med barn. Snittet ligger på att man separerar 1,5 år efter man har skaffat barn. Jag sållar snabbt i mitt huvud och inser att jag bara känner ett par stycken vänner som lever i en kärnfamilj i min ålder. Menar jag då att vi ger upp för lätt? Ja personligen tycker jag det men det är inte min sak att värdera och döma vad andra tycker är lätt eller svårt.

Däremot tänker jag att man ska tänka till INNAN man sätter ett barn till världen. Enligt mig ska ett barn vara efterlängtat och gjort med kärlek men samtidigt tycker jag man ska ställa sig andra frågor. Hur ska vi fostra våra barn? Vad har du för värderingar, vad har jag för värderingar, hur får vi ihop dem till gemensamma värderingar? Vart ska vi bo? Hur ser det ut med skolor? Vad har vi för ekonomi? Religion? Jag skulle ställa oerhört många rationella frågor. Inte vänta två år in i ett förhållande och sen skaffa kids för att tro att det är pluttinuttigt med lite bajsblöjor och vetskapen om att det blir ”lite” tungt. Barn är ingen ägodel. Barn är ingen resväska du ska kasta fram och tillbaka mellan hemmen om du separerar. Barn har du satt till världen av egoistiska skäl. Du har knappast skaffat barnet för barnets skull.

Sen ger vi upp. That’s it liksom. Nu är det inget skoj att leka mamma, pappa, barn längre. ”Vi skiter i det här typ” och allt funkar ganska bra tills någon träffar en ny partner och svartsjuka blandas med konflikter för att ännu en värdering tillkommit i barnets liv. Plötsligt tar allt en annan vändning. Inte nog med att vi svartmålar expartnern utan, ja för fan, vi tar det till domstol också. Här mjölkar vi ännu mer skit.

En vårdnadstvist har ingen vinnare. En vårdnadstvist går ut på en enda sak; att berätta för domstolen hur dålig ditt ex är som förälder, dvs den du valde att skaffa barn med. Vi väljer så mycket. Vi väljer att skaffa bebben. Vi väljer rosa flufflakan och blåa leksaksbilar. Vi väljer så jävla mycket, så pass mycket att konsekvenserna knappt existerar eller att man har en tanke på hur de drabbar bebben.

Nej det finns inga garantier men någonstans måste det väl finnas en anledning till så många separerar? För min del tycker jag inte att det är fel och försöka lägga en rationell form av ”riskbedömning” innan. Det är om du ställer dessa viktiga frågor som du får en bättre grund. Men gör det innan ni kastar er i säng, slänger p-piller och börjar mäta ägglossningsfeber...

Världen är tillräckligt hemsk. Du har ingen rätt att göra den sämre...

Ovetskap.

Är biopsin elakartad eller godartad? Får jag leva eller dö? Man vill veta även om svaret skrämmer. Då kan jag gå vidare...vad nu det betyder.

Det sägs att ovetskap är lycka. När man väl vet sin prognos kan man inte gå tillbaka. Kommer jag att vara stark eller bryta ihop? Det är svårt att förutse, så det är ingen idé att tänka på det..

"I have investing more than I can afford to lose"

Krig.

En del krig tar aldrig slut. Några slutar med en spänd vapenvila. En del krig leder till en odelad och fullständig seger. Vissa krig slutar med en fredsgåva och vissa krig får ett hoppfullt slut. 
Men alla de här krigen är betydelselösa med det mest skrämmande kriget av alla.
Det man inte utkämpat än...


"Om det här ska bli en pink-revir tävling så hoppas jag att du tar med dig ett paraply..."

R.I.P SELMA 1996-10-19 / 2015-11-02

I 19 år har du varit min stora tröst. Du har slickat bort mina tårar och haft en tass på min kind. När våra pojkar avled var du kvar och tog hand om mig. När jag förlorade min hälsa var du där som ingen annan varit. Matte har alltid kallat dig för ”hjärtekrossaren” för oavsett ålder har du varit så liten och nätt så alla har förälskat sig i dig. Jag har så svårt att beskriva den du varit för mig och den personlighet du haft…

Nu var matte tvungen att hjälpa dig. Beslutet kan vara så rätt men det är aldrig så enkelt. Jag ville vara en bra matte och ge dig ett humant avslut. Jag har aldrig velat att de ska skära i dig eller ta prover när du var så gammal. Veterinären och jag var överens. Du var inte frisk. Dina organ slogs ner. Det blev mer bekräftat när narkosmedlet gick in i din kropp och du somnade in på några droppar. Min rationella ådra vet att jag handlat rätt men vem säger att sorgen förstår det?

Jag kom hem till en tom lägenhet idag. För första gången på 19 år! Jag har inte riktigt fattat vad som hänt än. Jag väntar på att du ska komma jamandes för lite leverpastej. Dina skålar står kvar som det naturligaste inslaget i lägenheten. Dina handikappanpassade saker påminner om när åldern tog vid. Utrymmet bredvid min kudde lyser tomt.

Mitt liv har tappat mening min älskade fyrfotade dotter. Ta hand om pojkarna där uppe. Jag kommer snart. Och du, glöm inte att spöka för mig.

Nu är du uppe hos din brorsa Zoltan och kompisarna Foppa och Kurran. Jag älskar dig min Selma. Min Selmovisch. Min honungsburk. Min hjärtekrossare.

Var en man.

Det finns tydliga skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor. Hippocampus i kvinnors hjärnor är större. Det innebär att vi brukar vara mer uppmärksamma och ha bättre minne. Parietallobscortex hos män är större, så de är bättre på att försvara sig. Män och kvinnors hjärnor reagerar annorlunda på utmaningar. Kvinnor är gjorda för att kommunicera via språk. Vi har sinne för detaljer. Vi kan uttrycka empati. För män är det inte likadant men det innebär inte att de är sämre på att känna saker. De kan prata om hur de känner. Men det är bara så, att för de mesta vill de helst slippa. Vi måste acceptera att vi är olika.

"Var en man" säger många. Men vad betyder det, egentligen? Handlar det om styrka? Handlar det om uppoffring? Handlar det om att vinna? Ibland ska de inte agera som en karl. Ibland krävs det en riktig man för att bortse från egot, inse att han har misslyckats och börja om från början igen...

"You will either step forward into growth or backwards into safty"

Jag vill verkligen inte bli mamma!

Jag önskar jag ville ha barn för då skulle allt vara enklare. Men det gör jag inte. 
Jag vill inte ha barn. Jag vill inte koka sylt och anordna barngrupper. 
Jag vill verkligen inte bli mamma. Jag önskar att någon förstod det.

Grattis Selma på din 19-årsdag den 19 oktober.

"Försök inte att ta åt dig när andra har åsikter om hur du väljer att leva ditt liv. Det kommer alltid finnas folk som inte har en aning om hur mycket du kämpat för att ta dig dit du är idag"

Återhämtning.

Återhämtningstiden beror på skadorna. Ibland går det bara inte vägen...hur mycket vi än försöker. En del sår läker aldrig helt. Man kanske måste anpassa sig till en helt ny livsstil. Förändringen kan vara för stor. Så stor att man inte känner igen sig själv. Som om man inte återhämtat sig alls. Man blir en helt ny människa, med ett helt nytt liv...


Courage isn´t having the strength to go on, 
it´s going on when you don´t have the strength