Du som skulle höra av dig, du som sa att du hade ett beslut att ta. Dina ord om att aldrig stänga av mig, hur du skrev att du inte vet vart du står. Du frågade om vi var nära vänner. Är det så här du behandlar dina vänner då vill jag inte vara en av dem. Vi gick över den gränsen så lura inte dig själv med att du inte gjort något. Du handlar nu med klarhet att ha dåligt samvete. Du gömde vår relation för henne, du planerade ek kök och hus med mig. Du berättade hur du upplevde att vår relation växt fort. Jag svarade att det är enkelt när man är trygga i varandra från början. Du log.
Alla dessa sms jag har kvar, hur du förklarat din snällhet och att du tycker om mig. Alla våra skratt om lastbilshångel och pensionärsgodis. Min minuslista och att det luktar Cissi om din jacka, eller att du är min Pralin och jag din Babe. Tänk om hon fick läsa dem, tänk om hon förstod vad som pågick. Vet hon dina innersta drömmar eller har hon fängslat dem med? Kanske har hon talat om vilka du ska ha. Vet hon att du är kärleksfull om man låter dig växa? Ställ dig bara en fråga innan du fortsätter din väg – vem bestämmer i ditt liv?
Jag tänker inte spela offer, jag vet vad jag gav mig in på. Jag är varken arg eller ledsen, snarare likgiltig. Jag vet inte om jag sörjer direkt – kan man sakna något man aldrig haft? Tack för att du fick mig känna igen. Tack för att du kom in i mitt liv och lärde mig saker jag inte visste om mig själv men nu släpper jag dig fri.
Så kära Pralin – jag går nu, för jag vet vad jag är värd. Kanske vaknar jag någon gång till orden: ”Hej du…”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar