Aldrig är en lång tid.

Ibland ser hon tillbaka och ler för sig själv. De hade haft så skoj! Minnen, alla minnen… som när hon körde lastbil och han var kvar på övertid för att lära henne backa. Scener fladdrade förbi hennes inre. Hennes favoritstund var när han ringde och väckte henne på mornarna. De utvecklade det till runda sängar, ekkök och husköp. Han ville utforska sina rötter med att resa till Tyskland med en 40 tums tv på takräcket. Hon skulle följa med om katterna fick plats. Skratten var många. Varför skulle de nöja sig med mindre?

Hon älskade hans sätt att le mot henne. Klara blå ögon som borrade rakt in i hennes. Han skalade av allting som fanns kring dem. Det enda sättet att låta någon riva sin mur är att riva sin egen. Hennes tankar går ofta till torsdagen innan han skulle sluta sitt jobb – för gott. Då de ringde varandra oavbrutet, smsade. Skrattade, planerade. Eller den gången hon grät lite lätt i lastbilen. Att gråta för någon annan är att visa tillit, att visa sin sårbarhet. Det var stort för henne. Där klev han in i henne, men hon byggde upp sin mur igen. Hon ville inte riskera att han gick igenom den.

Ofta skymtade hon hans ena arms tatuering. Hans underarmar var maskulint ofelbara. Hon kunde titta i timmar på dem om hon fick. Han fick så mycket bekräftelse av henne, så mycket kärlek och omtänksamhet. Hon antar att det inte var nog. Har hon fortsatt har han nog dränerat henne. Det är han som måste älska sig själv för att kunna andas, för att kunna leva. Han var en vacker själ. Hon hade sett den, hon visste. För honom var frihet och kärlek att han väljer vem som gör han illa.

Hon borde känna ilska över det som hänt, men hon vill känna kärlek till människor, därför valde hon det. Att vara sårbar är att vara stark. Att känna är något bra. Hon mår bra, ibland bättre. Saknaden finns där. Hon har lärt sig leva med den, men att överta hans jacka och nycklar när han slutat på jobbet gjorde det inte enklare. Eller varje gång hon skulle tanka då hon ser hans namnteckning på kontokortet. Det kortet som en gång var hans. Hon vill inte känna efter för om hon gör det, då kommer hon att göra det ordentligt.

Han kan inte begära mer av henne än vad han redan har gjort. Hon har fått den oriktade frustrationen redan, men hon valde att inte ta emot den. Även om den sårade för en stund så visste hon vad han hade stått för. Han kan inte kräva mer eftersom han själv slutade jobbet och lovade henne att han skulle höra av sig snart. Hon önskade bara hans ärlighet. Han kunde förhindrat det som redan har skett. Han kunde ha berättat om den väg han valt men han lämnade sången utan ljud, han lämnade historien hon skrev för honom. Det är svårt utan avslut - aldrig är en lång tid.