Han.

Hon tog emot lönebeskedet, log överlägset och tackade. Pengar som inte var hennes, som var intjänade av hennes kuvade pojkvän som stod bredvid. Stirrandes på sina fötter, tyst och nertryckt. Inte för att situationen var ny för honom, utan för att slippa konflikten. På vägen ut försökte hans arbetskollega konversera med honom men han ursäktande sig med att han måste vidare och gick efter flickvännen. På vägen ut tömde han sitt postfack. Papper som hade legat där ett bra tag och väntat på honom. Nu fanns det ingen återvändo. Slutlönen var ett faktum, allt var klart och att jobba extra var det inte tal om. För det hade hans flickvän bestämt. Vad han ville spelade ingen roll – det spelade aldrig någon roll för den delen. Han betalar – med skuldkänslor. Han betalar henne med sin närvaro för att hon hjälpt honom genom svåra tider. Förhållandet baseras på kontroll. Ett sådant förhållande kommer aldrig kunna mättas. Hon skulle aldrig släppa, hon håller i för att bevisa att han är hennes.

Han såg sig omkring på parkeringen. Hennes bil var inte där, den andre kvinnan. Kanske var hon sjuk. Det fanns trots allt en anledning till att hans flickvän följde med till hans f.d. arbetsplats. Den andra kvinnan var skälet. Han andades tungt och tänkte på hur det egentligen blev. Inte alls som han hade tänkt. Han visste att hon hållit huvudet högt när han själv hade ramlat ner till sina egna anklar. Precis som han kunde komma längre ner än vad han redan var. Han hade svikit både sin flickvän och henne. Vad han inte accepterat eller förstått var sveket mot honom själv.

Han stannade till på den snötäckta asfalten. Det var där han hade hjälpt henne med bilen och haft förtroliga samtal. Men det var under arbetets långa körningar de kommit varandra riktigt nära. Att sitta tillsammans i en lastbil i timmar gjorde det svårt att hålla avstånd, till och med för honom. När hans flickvän ringt hade han bett kvinnan vara tyst. Bara det bevisade att han klivit över gränsen – känslomässigt. Men den andre kvinnans goda lojalitet accepterade det. Hon skulle aldrig förstöra något. Hennes tro var att han skulle vara där hans hjärta hörde hemma.

Men vad gjorde hon nu när de inte planerar framtiden tillsammans? Kommer hon upp på morgonen när han inte ringer och väcker henne? Vem skrattar hon med?

Allt hon åter hälsa honom är - jag mår bara bra tack.