Lugnet.

När jag står på föreläsningen och publiken sitter på sina stolar, så försvinner all världens larm och oro. Lugnet hägrar, tiden går och jag slutar tänka. Under det ögonblicket känner jag mig fullständigt lugn.

Om någon frågar varför jag valde mitt yrke så svarar jag alltid likadant. Att få gå igång, att det är spännande att lära ut fördomfullsa ämnen men mest  är det lugnet.

Lugn är bara något tillfälligt. Det varar bara i några korta ögonblick. Och försvinner innan jag vet ordet av det.

Jag kan uppleva det när som helst. När en främlig är vänlig… När jag utför något som kräver total koncentration…Eller när jag utför en trygg, gammal rutin. Varje dag har lugna ögonblick. Knepet är bara att känna igen dem. Så jag kan välkomna dem. Leva i dem. För att til slut släppa taget om dem…