SINGEL BETYDER INTE ALLTID SÖKANDE

Singel. Varför ta folk för givet att man inte kan vara det självvalt? Leva ensam. 
Varför måste jag dela mina tuggleksaker när jag bor ensam och är kung över fjärrkontrollen? Kräsen, ja vad då skulle du nöja dig med second best?

Finns det någon som frågar varför de har ett kärleksförhållande? Eller varför de valt att ha det? Inte särskilt ofta. Men när man har levt ensam länge blir det någon slags rättighet i att fråga ”varför”. Får man inte välja längre? Jag menar, vi kan ju välja mellan minimjölk, lättmjölk, mellanmjölk och fetmjölk samt alla andra sorter. Varför kan då inte jag få bo och leva ensam? Jag vet att jag inte följer normerna och det tackar jag för. Men alla dessa jävla frågor… Googla ordet ”singel”. Där proppas det in i fejset om att jag minsann ska ha en karl genom dejtingsatjer och annan bedrövelse.

Det är alltid något som kränger på mig sin killkompis eller brorsa för en dejt. Till att börjar med så har jag aldrig dejtat och kommer aldrig göra det heller. Men när jag säger att jag trivs bra med livet som det är börjar folk att rota i mitt privatliv. Har jag blivit för kräsen? Eller är det för att jag är på grund av min diagnos? Svaret är jävligt enkelt; FÖR ATT JAG VILL!

Jag är inte beredd att ge upp mina damtussar i hörnet eller disken som växer. Jag vill heller inte ge upp att jag kan styra över fjärrkontrollen och dess innehåll på tv för att nästa dag spela Carola på max eller Metallica när jag dammsuger.

Ja jag är singel, men icke sökande. Jag lever inte ensam då jag har en katt och får ovillkorlig kärlek av. Nu ska jag renovera, köpa nya möbler och jag behöver inte kompromissa för denna gång bestämmer jag!

Den dagen HAN kliver in i mitt liv så bör han varnas om att tuggleksakerna är mina, men okej, jag kan väl kompromissa om självkontrollen … men That´s it!