Utveckling.

Biologi stor en stor del i våra liv. Från födseln kan vi andas och äta. Senare aktiveras fler insikter. Vi värnar om vårt revir. Vi lär oss tävla. Vi söker tak över huvudet. Vi förökar oss. Vi ärver ohälsa. Ibland vänder sig biologin emot oss. Ja, ibland är biologi värdelöst.

Biologiskt är vi det vi är när vi föds. Vårt dna går inte att förändra men dna förklarar inte allt. Vi utvecklar nya egenskaper. Slutar värna om vårt revir. Vi slutar tävla. Vi lär oss av våra misstag. Vi vågar möta det vi fruktar mest.

På gott och ont hittar vi ett sätt att bli mer än vårt biologiska jag. Risken är förstås att vi förändras för mycket och inte känner igen oss själva. Att hitta tillbaka kan vara svårt. Det finns varken karta eller kompass. Vi kan bara blunda, ta ett steg framåt och hoppas att vi kommer fram.

”Att minnas det förflutna innebär inte alltid att minnas saker och ting som det var”

Shiny Happy People

Många tror att om man tänker positivt så blir man lyckligare och friskare. När vi var små sa de åt oss att le och se glada ut. Som vuxna säger de att man ska se de goda i allt, se glas som halvfulla. Men ibland envisas verkligheten så att vi inte orkar spela glada. Hälsan kan svikta, pojkvänner kan vänstra, vänner kan svika… Det är då man vill sluta spela teater och bara vara sitt sanna, rädda och olyckliga jag.

Om man frågar folk vad de önskar sig brukar svaret bli enkelt. De vill vara lyckliga. Men vi förväntar oss att bli lyckliga kanske hindrar oss från att bli det. Om vi försöker pressa fram lyckan blir vi bara förvirrade. Till slut vet vi inte vilka vi är. Så vi bara ler och pressar oss som fan för att bli lyckliga. Tills vi slut inser att den funnits där hela tiden. Inte i drömmar och förhoppningar, utan i det välbekanta. I det vi känner till, det hemtama…

"Livet är en välsignelse. Det är inte lycka. En välsignelse är perfekt anpassad för just dig."

Att ”välja” döden eller livet

Man kanske måste vara döende eller självmordsbenägen för att förstå det. Men det händer någonting som gör att döden inte är otäck längre. Då börjar hoppet att bli skrämmande för att det inte är sant.

Att hänga fast vid hoppet kanske får dig att må bra men jag känner mig bara övergiven. Jag är inte rädd för döden. Varför är du? Varför är du så rädd för att låta mig dö?

Det är bättre att leva än att dö. Tills det inte är så längre. Döden känns som att förlora men vi vet när det är dags. Vi vet när det är rätt. Vi vet att vi gjorde allt vi kunde. Men det är svårt att släppa känslan att man kunde gjort mer.

Leva eller dö. 
Hjälte eller ynkrygg. 
Kämpa eller ge upp. 

Livet består av val. 

Leva eller dö. 
Det är det viktiga valet. 

Men det är inte alltid som vi får välja…

”Hoppet är det värsta av allt ont. Det förlänger människans lidande.”

Hemligheter.

Vi samlar på oss hemligheter. Vi gömmer oss bakom dom. Vi använder dom som äss i rockärmen. Vi tror att vi måste skydda våra kära från sanningen. Men sanningen är inte giftet, det är botemedlet. Det bästa man kan lära sig är att inte vara rädd. 

Vi försöker leva ett bra liv. Ett rent liv. Men hemligheterna kommer i vägen. Vi kan spela ett fult spel. Vi kan utnyttja människors misstag. Men i slutänden vinner alltid den som är ärlig...



"När sanningen grävs ner så växer den. Den kvävs. Den samlar en sådan explosiv styrka att när den bryter fram, spränger den allting runt omkring sig." 

Förnyelse.

Världen förnyar sig ständigt så det måste människor också göra. Man måste anpassa sig. Det kan vara smärtsamt men om man inte gör det...då lär allt gå bakåt istället för framåt.

Vi måste förnya oss själva. Nästan varje minut. För världen kan ändras på ett ögonblick. 
Och man hinner inte blicka bakåt. Ibland tvingas vi till förändringar. Ibland beror det på slumpen. Och vi utnyttjar dem till fullo. Vi måste ständigt hitta på nya sätt att göra om oss. 
Så vi förändras, vi anpassar oss. Vi gör nya versioner av oss själva. 
Vi måste bara se till att förändringen blir till det bättre.

Förändringar.

Vi tror att livets förändringar sker sakta, över tid. Det stämmer inte. De stora sakerna händer på ett ögonblick. Att bli vuxen, att bli förälder… Vad det än är så glömmer ingen det. Ibland märker man inte förändringen. Man tror att allt är som vanligt. Men en dag vaknar man och känner inte igen någonting. Inte ett dugg.

En strömbrytare slås på. Plötsligt är livet är ingen lek längre. Man äger inte livet längre. Man märker kanske inte ögonblicket men man vet att det förändrar en … för alltid.

Det finns alltid två sidor av en historia

Jag ville ha stöd. Allt jag ville ha var hjälp i den svåra situationen. Jag ville bara lösa den. Istället fick jag personliga, kränkande och verbala övergrepp slängda i ansiktet. Jag blev anklagad för att ljuga. Anklagad för att vara falsk. Jag blev beskylld för att vara dum i huvudet. Jag har blivit övergiven i en sådan svår situation att jag inte visste om jag skulle överleva sorgen. Anklagelserna har haglat mot mig och jag har blivit dömd. Jag har blivit så hatad av människor som inte frågat om min sida. Min upplevelse.  Är det så svårt att förstå att det alltid finns två sidor av en historia ... 

It takes two to tango. Ja det heter visst så och i det här fallet är det verkligen det också.  Två att dansa tills den andra inte kan hålla takten. Det är lätt att dra sig ur dansen medan den andre står ensam kvar. Funderar. Vad hände? Vad gjorde jag för fel? Sen kommer haglet av kränkningar. Ord som jag inte visste fanns i den andres huvud. Har jag förtjänat det här? Verkligen inte.

Sen kommer omgivningen. Driver ett hat-tåg mot mig och jag fattar ingenting men framförallt, DE vet ingenting. Dom har inte all information eftersom de inte hört min sida.
De tar ställning och jag får uppleva ännu mer nedsatta och kränkande åsikter. 
Men fortfarande är det ingen som frågar mig. Ingen som är intresserad av mitt svar utan man tar ställning direkt. Hur kan man göra det när man bara lyssnar på en sida av historien?

Min omgivning tar inte mitt parti utan säger: ”Det finns alltid två sidor av en historia.” Det tycker jag är skönt. Jag lär mig något i det hela. De skulle aldrig ta ställning mot personen i fråga, men jag? Tydligen har jag förvandlats från någon som var respekterad och omtyckt, till någon som ljuger och är elak. Känner ni mig verkligen? Nej just det, ni har aldrig frågat.

Så hoppa av ert självupptagna tåg. Inse att det finns två sidor av en historia. Om du lyssnar till bägge sidorna kan du ta ställning om du då fortfarande är så jävla självupptagen…

Jag kopplar härmed bort de människor som går bakom min rygg och driver ett hat-tåg mot mig och som istället borde ta reda på HELA sanningen med några enkla frågor. 

Sen hoppar jag upp i Loket och för mig vidare i mitt liv och ni kommer aldrig bli påkopplade igen. Jag gör slut med er! 

”Vuxen blir du när du är beredd att ta fullt ansvar för vad du gör i livet, och inte längre skyller på andra eller på omständigheterna.”

Gåva.

Varje dag är livet en gåva för mig. Det kan vara smärtsamt. Det kan vara spännande. 

Men det är ändå värt det. Varje gång.

Vi har alla möjlighet att ge. Gåvorna behöver inte vara dramatiskt stora. 

Gåvan kanske består i förlåtelse. Det kanske är att förstå en annan människas synsätt. 

Det kanske är att vara tyst om en väns hemlighet.

Glädjen ska visst ligga i att ge. 

Så när glädjen försvunnit, när det blir en belastning att ge…då ska man sluta. 

Men om du är som jag så ger du tills det gör ont. Och sen ger du lite till..

Den som finns där för dig är den rätta personen