För sent.

En annan relation, en annan tid. Han var förlovad, vi möttes på jobbet - men sökte oss båda bort från det som hade blivit vår vardag. Vi hade samtal, delade stort och smått. Vi planerade framtiden. Ett nytt hus - allt var möjligt. Han fick min sårbarhet - som blev till utsatthet.

Han spelar en oerhört bra teater för sig själv. Jag tror inte han saknar total empati för andras känslor, han är bara vilsen. Men det är för sent att vakna nu och inse att ett fel har begåtts och skylla på mig eller min blogg. Jag har inget att be om ursäkt för.

Jag är inte förbannad eller bitter, bara besviken över att bli indragen i något som verkar vara en följetong. Allt är plötsligt helt och hållet mitt fel. För vi vet ju alla att när sanningen kommer fram då är det jag (enligt honom) som är hysteriskt kär i honom och inte vill släppa taget. Att alla sms och samtal har jag hittat på själv, trots att de bevisligen finns i min mobil. Hans försvar kommer säkert vara att jag fantiserar och skulle vilja att det sant. Är det inte fantastiskt?

Årets Årets 2008

Årets råd: Kära killar, träning och uppblåsta biceps i all ära vilket I do not like men för fan…träna benen också!

Årets Ord: Lattearsel. Alla 20åriga tjejer som inte har drömmar i livet sitter hemma rökandes eller på fiken och fyller på sina lattearslen.

Årets blindgångare: M. Man måste famla i mörker för att hitta en väg ut.

Årets Utvisning: Årets nyfunna vän för ett par år sen i ”Årets Årets”, åker på Årets Utvisning. Skitsnack och lite faktauppgifter gör det hela till matchstraff.

Årets Garv: Alla på Cabcargo.

Årets Porrigaste: M.. skapar piska av spändbanden på jobbet, ger Sippa blåmärken på rumpan och anklagar sen Sippa att vara kinky, hmm…*s*

Årets Resa: Logementet i Enköping eller skrivarrummet i Sevilla?

Årets Video: Såpis anser att Sippa har skrivit texten själv och även spelat huvudrollen i den med tanken på vissa karlar *s*

”Don’t pretend I think you know I’m damn precious,
And hell yeah, I’m the mother fucking princess”

Årets Gris: Babe

Årets As: Alla svartsjuka killar som har en åsikt hur ett förhållande ”ska se ut” eller låser in sin partner. I´d like to kick your as!

Årets Vän: Min kudde

Årets Höjdpunkt: Cabcargo – snabba bud på alla områden ;)

Årets avtändning: Skitsnack och svartsjuka partners

Årets Trötter: Melonen och Sippa går på Melodifestivalens genrep. Taggade till tänderna men gick hem slutkörda innan det var över *s*

Årets Ursäkt: Dagligen hör jag att folk inte har tid. Vad menar ni – att dygnet har färre timmar hos er än andra? No way! Dåliga ursäkter på något som handlar om prioritering.

Årets Bortaplan: Cirkelrund, du är saknad efter din flytt

Årets Revirpink: ”Vem är det?” piper en röst i Sippas telefon en sen kväll. Mitt tips; fråga din kille!

Årets Oscarsnominering: M. för rollen du spelade och den du spelar hemma.

Årets Upplevelse: Cabcargo. Får mig att bli en ny människa med glädje.

Årets Kärlek: Den jag har till mig själv.

Årets Minneslucka: Hur ska jag komma ihåg dem? *s*

Årets Coolaste: Kim ”Monchichi” Wallin gör lumpen med solklara betyg.

Årets Lista: Sippas minuslista på M.

Årets Försvann: Såpis börjar leva Svensson-liv?

Årets Laguppställning: Verkar som den stadige höger forwarden kör matcherna själv numera...

Årets Godis: Praliner och hallonbåtar. Pensionärsgodis?

Årets Konstaterande: sagt till nya FK-handläggaren: "Snorkighet är ingen vacker egenskap"...fan va pedagogisk jag är…

Årets Nykomling: Monchichi pånyttföds i slutet av 2008.

Årets Komet: Cabcargo – connecting people;)

Årets Comeback: Anders. Äntligen någon som vill göra saker som träning, solning istället för fika eller film.

Årets viktigaste spelare: Oskar Möller, den stora av de stora i hockeyn

Årets skämt: Melodifestivalen

Årets match: Sippas fight virsbo-pallarna

Årets trendbrott: Boken ”40 anledningar att inte skaffa barn?” av bok som Ann Heberlein. Kanske finns det inget mer provocerande än att frågasätta lusten att “skaffa” barn.

Ett barn skaffar man för att man är nyfiken
Två för att man tror att de ska leka
Tre för att man är dum i huvudet…

Årets värvning: Kenta Bus.

Årets chockbesked: Uppsägningarna

Årets roligaste: Johan, praktikanten på Cabcargo. Så fun!!!

Årets mest skyldige: M – ett solklart fall av känslomässig otrohet.

Årets besvikelse: Alla inställda resor med Såpis.

Årets minst saknade: Fröken Skitsnack

Årets mest saknade: Mina (f.d.) arbetskamrater på CabCargo

Årets snyggaste: Män i snickar/lagerbyxor

Årets skott: Budgetunderskottet

Årets mål: Sippas budgetmål

Årets bottennapp: Det är kanske dit alla skall vända sig från och med 1 oktober (www.stressforskning.su.se) när vi inte längre får vara sjukskrivna. Jag tycker hela nya regeringen verkar utbränd efter sitt intensiva arbete. Tyvärr kan vi inte tillåta sjukskrivning, men vad sägs om Time out, det är ju ett populärt begrepp i politikerkretsar.

Årets Fan: Sifo har på uppdrag av ”P4 Premiär” gjort en undersökning för att ta reda på vem svenska folket tycker är tidernas största svenska schlagerdrottning och Carola vann med en jordskredsseger.. ..en undran - skulle det vara en nyhet?

Årets snedträff: Sippa ute på matkörning. Efter en tvärnit så hade hon ”blandade rätter” i lasten.

Årets förhoppning: Att vissa vänners pojkvänner skulle förändra sig – ack vad jag bedrog mig.

Årets överdrift: M.: ”Jag har klaustrofobi” allvarligt, inte i den relationen *s*

Årets Citat: ”Du är som en Pralin med prasselpapper. Snyggt skal med härlig fyllning.”

Årets raggreplik: “Ska vi åka lastbil och hångla lite?”

Årets kvinna/or: Såpis och Sippa – godkända för krigsplacering

Årets man: Va? Vart finns det såna?

Årets skada: Vrickad handled. Dans i hal dusch som kunde varit smidigare.

Årets jobbigaste fråga: Vad sysslar du med då? Allt för privat för att gå in på, så skit i det du så lever du längre!

2008 var ett utvecklande år. I början av året var jag mer rastlös än någonsin.
Vad som komma skall:

2009 hoppas jag för med sig framför allt ett välbetalt jobb. Såpis och jag kommer iväg på vår resa. Min bestseller är klar.

Mest av allt hoppas jag på ett år fyllt av lycka och kärlek. Jag skulle helst vilja slippa mer kaos och ångest, sånt har jag fått nog av de senaste 3 åren.
Stabilitet är något jag hoppas på så det får bli mitt mantra nu inför 2009.

Närhet.

Kommer du ihåg solen och asfalten där vi satt en gång? Du frågade om min sjukdom. Sakta öppnade jag mig.

Du såg att jag inte var glad över sättet du tagit del av informationen om mig. Jag delade rädslor med dig som ingen annan ens varit i närheten av. Du skrapade lite lätt på din tatuering nere på benet och berättade om din relation till din pappa, hur du levt och hur du lever idag. Du sa att du inte trivdes med livet och skruvade på din förlovningsring.

Du kisade i solskenet och såg på mig. Dina ögon såg rakt in i min osäkerhet. Vi log mot varandra.
Där och då startade vi något som vi än inte sett slutet av.

Ett par dagar senare visade du mig din tatuering du gjort. Jag drog ner din t-shirt och skymtade den vid din nacke. Skrapade lite lätt på den och du ryste av välbehag. Det behövdes inte mycket för oss att komma nära. Trygghet, det är vad vi delar. Stabilitet och humor är det vi har. Kärleken växer mer med det avståndet som finns emellan oss idag.

En dag ringer du, den dagen finns jag här…

Lappen med ord.

Idag fann jag det. Det låg där i bilen som jag försökt städat. Orden skar i mig.
Din önskan om att bli singel. Bläcket från pennan på baksidan av parkeringstillståndet ger mig fortfarande rysningar. Det känns sorgligt, att du är någonstans där du inte vill vara.

Blicken smeker det du strukit över, mitt namn. Det är här du vill vara, och det är här du ska vara…

Saknar bitar.

Orden jag behöver höra för att allt ska bli bra
Det är orden jag vill höra nu,

– ”Hej du”

När du gick iväg räknade jag dina steg
Du slog av allt utan förklaring
När du gick valde du att vara feg.

När du var borta
Saknade mitt hjärta bitar
Allt jag ville var att du skulle veta,
jag hade gett mitt hjärta, min själ
jag har behandlat dig väl.

Nu kan jag knappt andas
Inget är längre okej
Jag saknar dig.

Ni.

Vad har du för hållhake på honom? Hans taskiga självkänsla? Ditt revirpinkande? Vad är det som gör att ni fortsätter så infekterat?
Det är inte kärlek. Kärleken är fri. Kärlek innebär inte att kontrollera den andre eller tala om för den vad den vill eller ska göra.

Svartsjuka är inte kärlek. Det är kränkande och osexigt.
Vad är det som gör att han låter dig fortsätta hållas? Har han dåligt samvete, att du inte kan försörja dig själv om han går?
Om han ger dig fina presenter, fråga dig om de kommer från hans hjärta.
När han pratar – lyssnar du ens till det han säger?
Går han när du behöver honom som mest?
Får hans vänner all din tid?

Vad är det som gör att han förlåter ditt snedsteg och du hans otrohet?
Varför har du förlorat din värdighet till att inte ta ansvar för ditt eget liv och drömmar?
Du är värd bättre – han är värd bättre. Jag bara undrar – vad det är…

I lost you today.

For everyone it may have been clear from the begining.
For you it´s been clear since you text me two weeks ago.
Today was the first time I cried since you left.
Today is the day I lost you..