Närhet.

Kommer du ihåg solen och asfalten där vi satt en gång? Du frågade om min sjukdom. Sakta öppnade jag mig.

Du såg att jag inte var glad över sättet du tagit del av informationen om mig. Jag delade rädslor med dig som ingen annan ens varit i närheten av. Du skrapade lite lätt på din tatuering nere på benet och berättade om din relation till din pappa, hur du levt och hur du lever idag. Du sa att du inte trivdes med livet och skruvade på din förlovningsring.

Du kisade i solskenet och såg på mig. Dina ögon såg rakt in i min osäkerhet. Vi log mot varandra.
Där och då startade vi något som vi än inte sett slutet av.

Ett par dagar senare visade du mig din tatuering du gjort. Jag drog ner din t-shirt och skymtade den vid din nacke. Skrapade lite lätt på den och du ryste av välbehag. Det behövdes inte mycket för oss att komma nära. Trygghet, det är vad vi delar. Stabilitet och humor är det vi har. Kärleken växer mer med det avståndet som finns emellan oss idag.

En dag ringer du, den dagen finns jag här…

Lappen med ord.

Idag fann jag det. Det låg där i bilen som jag försökt städat. Orden skar i mig.
Din önskan om att bli singel. Bläcket från pennan på baksidan av parkeringstillståndet ger mig fortfarande rysningar. Det känns sorgligt, att du är någonstans där du inte vill vara.

Blicken smeker det du strukit över, mitt namn. Det är här du vill vara, och det är här du ska vara…

Saknar bitar.

Orden jag behöver höra för att allt ska bli bra
Det är orden jag vill höra nu,

– ”Hej du”

När du gick iväg räknade jag dina steg
Du slog av allt utan förklaring
När du gick valde du att vara feg.

När du var borta
Saknade mitt hjärta bitar
Allt jag ville var att du skulle veta,
jag hade gett mitt hjärta, min själ
jag har behandlat dig väl.

Nu kan jag knappt andas
Inget är längre okej
Jag saknar dig.

Ni.

Vad har du för hållhake på honom? Hans taskiga självkänsla? Ditt revirpinkande? Vad är det som gör att ni fortsätter så infekterat?
Det är inte kärlek. Kärleken är fri. Kärlek innebär inte att kontrollera den andre eller tala om för den vad den vill eller ska göra.

Svartsjuka är inte kärlek. Det är kränkande och osexigt.
Vad är det som gör att han låter dig fortsätta hållas? Har han dåligt samvete, att du inte kan försörja dig själv om han går?
Om han ger dig fina presenter, fråga dig om de kommer från hans hjärta.
När han pratar – lyssnar du ens till det han säger?
Går han när du behöver honom som mest?
Får hans vänner all din tid?

Vad är det som gör att han förlåter ditt snedsteg och du hans otrohet?
Varför har du förlorat din värdighet till att inte ta ansvar för ditt eget liv och drömmar?
Du är värd bättre – han är värd bättre. Jag bara undrar – vad det är…

I lost you today.

For everyone it may have been clear from the begining.
For you it´s been clear since you text me two weeks ago.
Today was the first time I cried since you left.
Today is the day I lost you..

Jag går nu.

Du som skulle höra av dig, du som sa att du hade ett beslut att ta. Dina ord om att aldrig stänga av mig, hur du skrev att du inte vet vart du står. Du frågade om vi var nära vänner. Är det så här du behandlar dina vänner då vill jag inte vara en av dem. Vi gick över den gränsen så lura inte dig själv med att du inte gjort något. Du handlar nu med klarhet att ha dåligt samvete. Du gömde vår relation för henne, du planerade ek kök och hus med mig. Du berättade hur du upplevde att vår relation växt fort. Jag svarade att det är enkelt när man är trygga i varandra från början. Du log.

Alla dessa sms jag har kvar, hur du förklarat din snällhet och att du tycker om mig. Alla våra skratt om lastbilshångel och pensionärsgodis. Min minuslista och att det luktar Cissi om din jacka, eller att du är min Pralin och jag din Babe. Tänk om hon fick läsa dem, tänk om hon förstod vad som pågick. Vet hon dina innersta drömmar eller har hon fängslat dem med? Kanske har hon talat om vilka du ska ha. Vet hon att du är kärleksfull om man låter dig växa? Ställ dig bara en fråga innan du fortsätter din väg – vem bestämmer i ditt liv?

Jag tänker inte spela offer, jag vet vad jag gav mig in på. Jag är varken arg eller ledsen, snarare likgiltig. Jag vet inte om jag sörjer direkt – kan man sakna något man aldrig haft? Tack för att du fick mig känna igen. Tack för att du kom in i mitt liv och lärde mig saker jag inte visste om mig själv men nu släpper jag dig fri.

Så kära Pralin – jag går nu, för jag vet vad jag är värd. Kanske vaknar jag någon gång till orden: ”Hej du…”

Vem är det?

Jag skulle kunna fråga dig samma sak som ringer halv elva på kvällen.
Genast börjar min "spoilda brat" ådra pulsera. Vad är det med dessa osäkra småtjejer,
som måste ringa och dra in mig i deras infekterade relation? Vad vill de - ha en brevvän?
Tankarna går genast till de män som står ut i deras kontrollerande fängelse. Vad söker de - bekräftelse?

Genast inser jag varför jag är singel. Det kallas självständighet.