Jag är inne i ett anti-barn-klimax. Det är de här ungarjävlarna som det ska vara så synd om. De som har skilda föräldrar och föräldrarna klemar bort dem så jag spyr. Jag gillar inte barn, inte de som är födda från typ 1985 och framåt av ngn anledning (få undantag finns) De är den här skilsmässo-generationen. Det är ungar som lever med plastpappor,gummimammor och biologiska päron, styvsyskon hit o dit. Det är ungarna det är så "synd om". Vilket jävla bullshit!
Idag skrek jag åt ett gäng ungar att skärpa sig innan jag skickar snuten på de jävlarna. De cyklade om mig och skrek i mitt öra. Antagligen förväntade de sig att jag skulle bli rädd, vilket jag av ngn anledning inte blev. Jag bad dem alltså fara åt h-e rent verbalt. Moget? Nej. Befogat? så in i h-e. SKulle jag göra om det? Absolut.
Jag har egentligen aldrig gillat ungar, har aldrig varit särskilt intresserad av dem eller förstått vad alla hetsar upp sig så mycket för.
Vuxen. Men ändå inte riktigt mogen. Uppriktig. Men inte riktigt klar.
Nu tänker du som den heliga moder eller frånvarande pappan att jag inte vet alls vad jag pratar om. Att saker kommer te sig annorlunda när/om jag får barn. Jaha. Jag får väl blogga om det då rå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar