På fredag ska jag bli en 40plusare.

Jag avskyr dokussåpor. Det snortas treo via näsan eller så har tvåbarnsmammor vild sex framför kameran. Andra har en uppkäftig jury som går ut på att aldrig vara ödmjuk för då dör hela skiten. Dessa intriger har alla ämne jag inte kan förlika mig med eller vill heller för den delen. Men helt plötsligt börjar min söta-killar-ådra pulsera. Smågodiset är tillbaka. Snask-tanten är här. På fredag ska jag bli en 40plusare och kolla på ”Let´s dance” godingarna, dock utan rödvinet…

Jag dricker aldrig alkohol framför tvn eller till vardags och på fredag så behöver jag inte ens ruset som alkoholen kan ge. Då ska jag bänka mig framför de dansande pojkarna och naturligtvis för patrioten i mig. Trots allt så har vi ju en f.d. suring med.

Jag har tänkt mig svepas med och bli imponerad för här har vi trots allt en ”såpa” (visst är det väl det – på någon nivå?) där folk sliter röven av sig. Det dansas, tränas och joxas vecka efter vecka. Allt för att vi svenskar se rakt in i burken på fredagskvällen. Allt för att någon ska tycka de är duktiga. De går från hjulbenta kycklingar till dansande fullblodsproffs. Jag ska dregla över en yngre söting, patriotiskt heja på f.d. suringen och klappa händerna till den f.d. dansande timotej-deodoranten.

Ja jag vet vem jag dreglar över, nej menar hejar på. Men det är en helt annan historia. Let the cutaste man winn. Vad solidarisk man är. Som nu när jag har läst igenom hela min text så inser jag ganska snabbt att jag är helt tom i bollen…