tisdag 8 april 2008

Min väg tillbaka

Försäkringskassan och Pyskiatrin har blötts och stöts i media. Enligt hela svenska folket så är det inget som fungerar i den aspekten men jag kan låta hälsa att ni har fel. Jag har fått mycket god support och hjälp, även när det inte fungerat. Det enda jag har att kritisera är den långa väntetiden att få tillgång till terapi. Jag började gå privat, vilket jag gör fortfarande och det ger mig ett stort hål i plånboken men det viktigaste av allt; ett fulltgott tillfrisknande.

Mitt viktigaste beslut har varit att inte ta ett steg i någon riktning utan att ha min psykiatriläkare i ryggen. Min tacksamhet sträcker sig till Dr. Eva Carlgren-Meyer och Sjukgymnast Petra Lostelius-Vikman på affektiva avdelningen för deras beslutsamhet och stöd. Likväl som psykoterapeut Karin Hemlin-Bjerkehag supportat bort mina svartaste självmordstankar till att inte ha för bråttom till mitt tillfrisknande.

Jag är idag glad att Solveig på FK tog beslutet i att sjukersättning är något måste för min rehabilitering. Jag är idag tacksam över att Viveka på FK varit om sig och kring sig och varit lika glad som jag för varje litet steg framåt jag tagit.

Jag kan fortfarande må dåligt ibland men nu skäms jag inte över det längre. Min största rädsla är att ingen arbetsgivare vill ha mig. Men jag tänker inte gömma mig för att jag har en sjukdom eller diagnos som man har dålig kunskap och fördomar om. Idag är jag inte mer begränsad än någon som får en förkylning eller har en dålig rygg. Idag inser jag att det är så här man ska må när man mår bra. Det är ingen seger utan en mänsklig rättighet.

1 kommentar:

Rebbex sa...

Jag är så glad att det hjälpte någon. Men tyvärr så finns det vissa psykologer vars bekantskaps kretsar ser ut som att man pucklar på gamla tanter. Sen påstår man sig kunna fixa dom när dom inte ens kunde fixa sin egen släkt.
Jag kommer med en ny metod att bota sjuk domar den heter RSV och är väldigt avlägset dom symboldrama kurserna.