Han vet allt, precis allt. Det finns inte en ådra på mig som han inte kan. Det finns inte en känsla han inte kan beskriva jag känner. Ändå ser han mig inte...
Han kommer aldrig se mig som jag ser honom. Han kommer heller aldrig förstå på riktigt vad han betyder för mig. Ingen står mig så nära. Ingen har kommit mig så nära - aldrig någonsin. Jag avskyr det faktum att han sett mig sårbar. Jag ryser av välbehag varje gång han säger att allt kommer ordna sig. Han är allt jag vill ha, han är allt jag aldrig kommer att få. Han är två i en. Vännen jag inte kan leva utan och den stora kärleken jag aldrig kommer att få. Kombinationen är svår men jag måste överleva det. Det finns inga alternativ. Jag är för alltid den han kan luta sig emot, den han kan prata med som han säger. Sippa - den eviga vännen. Männen vill inte ha en självständig kvinna. De vill ha någon som vill ha hjälp med allt. Som står och fladdrar med ögonfransarna och pillar på sitt blonda lockiga hår. Jag kommer aldrig bli den tjejen. Jag byter mina däck själv på bilen och borrar hål i väggen. Alltså kommer jag inte bli den sortens kvinna han faller för - never.
Han kommer aldrig se mig - inte som jag ser honom. Sorgligt men sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar