Cravings.

Överallt kommer det. De där kletiga förmaningarna att de har så ont överallt. Eller deras nya ”cravings”. Man ska tycka synd om, dalta. Jag har full respekt för att man är stolt, att man längtat men ibland känns det som jag står i skottfältet. Bara för att jag är kvinna betyder det inte att jag vill stryka dig på magen när du är höggravid. Eller lyssna på hur ont du har överallt, att du är svälld. Jag känner mig inte bekväm i de här situationerna. Jag är den som har minst koll på barnmat och svallande hormoner. Låt gå för att jag är kvinna, men varför förväntar du dig att jag är intresserad?

Jag har ett mansdominerat yrke, jag är den enda kvinnan på min arbetsplats. Och just p.g.a. mitt kön bad man mig inhandla bebiskläder till den arbetskamrat som fått barn. Allvarligt, tror min kollega som är 5-barnsfar gör det bättre. Jag vet inte om storlek 122 är centilong och går till en fyrbent hund eller en tonåring. Jag har ingen aning om sempervälling är något bra eller om man ska inhandla det för att det är välling.

Jag vet inte. Jag vet bara att männen gör det bättre än mig.