MINA TANKAR OM MIG I VALET

Nertryckt, jagad och ifrågasatt. Det är mina känslor av de senaste fyra åren som Alliansen drivit Sverige.

Härliga Sverige! Vi har demokrati och jag är mycket stolt över att vara svensk. Jag hoppas bara att jag får fortsätta vara det.

Den senaste tiden har jag varit jagad, ifrågasatt och nedtryckt. Jag tillhör dem som Alliansen tagit 12 miljarder från för att sänka skatterna. Jag tillhör dem som människor kan misstro. Jag tillhör de sjuka i samhället och de som blivit utförsäkrade. Aldrig någonsin har jag känt mig så liten som människa.
Jag tror på förbättring. Jag tror på empati, förståelse och respekt. Jag tror inte på ett system där jag blir sjukare för att jag tvingas in på arbetsmarknaden. Jag tror inte heller på den hjärtlöshet Alliansen bedriver mot mig. Allt jag kan säga är att min tro har fått sig smällar som jag aldrig skådat.

Jag blir jagad.I över 5 år har jag försökt tillfrisknat från min psykiska ohälsa. Idag kan jag jobba halvtid och tycker det är en bedrift eftersom jag varit så sjuk som jag varit. Jag har under resterande halvtiden försökt komma upp till 75% för att sedan gå vidare till heltid. Men i två år har min kropp och själ satt stopp. Sömnlösa nätter, depressioner, mani, utmattning och mycket annat har ställt sig mitt på min väg mot mitt mål. Jag VILL arbeta heltid men jag KAN inte göra det i dagsläget.
Därför utförsäkrade man mig i augusti och kastade ut mig på arbetsmarknaden. Jag försöker att utveckla mig uppåt medan hela min vardag rasar samman. Jag klarar inte att hålla liv i sociala relationer, träna eller laga mat samt diska för all den lilla energi jag har kvar går bara till jobbet. Min bästa vän lagar mat, min mamma diskar och två vänner är vad som hör av sig. Jag har ett liv, men inte ett av värde.

Jag blir nertryckt för den lilla inkomst jag hade har blivit sämre. Jag lever själv och har ingen att luta mig mot vilket jag inte ska behöva göra heller. Självförsörjning är viktigt för mig. Även om det innebär en ersättning för sjuka så är det en ersättning som visar att jag inte klarar allt en frisk människa kan på arbetsmarknaden.

Jag blir i frågsatt. På ett möte jag satt i en gång bland ”bekanta” så kunde de inte förstå hur en sjukskriven människa kunde vara i trädgården och fixa eller ta ett glas vin ute på puben. Enligt dessa ska jag inte få ha ett liv av värde. Jag ska ligga i sängen och stirra i taket. Till er vill jag säga att det ÄR skillnad på att ha ett jobb med ansvar eller att ha en fritid som jag kan välja vad jag klarar av eller inte för stunden. Men ni vill inte tro utan misstror alla sjukskrivna. Ändå kan de komma med den fjäskande frågan om hur det är. Dessa gånger har jag lust att spotta dem rakt i ansiktet och fråga vad fan de vill. De har ju redan BESTÄMT sig för hur jag mår, varför fråga?

I dagens valdebatt kunde inte alliansen svara rakt på frågan om utförsäkringar. Hur döende cancerpatienter tvingas leva på socialbidrag sin sista tid i livet. Vart tog vår välfärd vägen?

Jag tror fortfarande på demokrati. Jag tror fortfarande på empati, förståelse och respekt. Men det får jag inte av alliansen idag. Jag kommer att rösta, jag kommer att respektera det val Sverige kommit fram till, men jag kommer inte hurra om Alliansen fortsätter mandaten. Jag kommer att sjunka neråt ekonomiskt, sjukdomsmässigt och inte ha ett liv av värde. Men de är ju så de vill ha det…