Hej Cecilia!
Jag får börja med att tacka för boken - en trevlig uppskattning precis innan semstern!
Jag har läst den och jag tycker att den gav mig en hel del att fundera över. Du avspeglar konkreta situationer som beskriver väl hur det kan vara att leva med bipolär sjukdom och som som ger oss professionella en påminnelse som hur det "verkliga livet" kan te sig - vid sidan om diagnoskoder och latinska läkemedelsbeteckningar!
Du berättar också om många nära och kära i din omgivning och hur även dessa blir påverkade av din sjukdom, vilket stärker mig i min övertygelse om att vi inom psykiatrin ska fortsätta erbjuda psykoedukativa grupper där även anhöriga ingår.
Jag tycker även att man kan följa din resa genom vården på ett tydligt sätt.
Tyvärr, får jag väl säga, är din beskrivning inte helt ovanlig inom psykiatrin (och kanske sjukvården i stort också), dvs att hela diagnosticeringsprocessen inte alltid är enkel, att olika psykofarmaka passar olika bra på olika personer, att man som patient har väldigt olika "takt" på sitt accepterande av sjukdomen (vilket måste respekteras) och att vårdapparaten dessutom ibland kan vara ojämn och ha brister i kontinuiteten vad gäller bl a läkarkontakterna. Detta gör ju inte saken enklare precis.
Psykiatri är ju dessutom ingen exakt vetenskap som kan ge absolut facit på vad som är rätt och fel.
I dessa lägen är det forskningsevidens och beprövad erfarenhet i dialog med patienten som hjälper oss att hjälpa er patienter!
Jag tycker dock att det är glädjande att du trots "kampen" framhåller både goda insatser och personer som hjälp dig på din resa. Det är nämligen min övertygelse att de allra allra flesta som arbetar med människor valt att göra det av en anledning; nämligen att man vill vara till hjälp och stöd för personen man har framför sig. Ibland uppstår det dock tyvärr en del "krångligheter" som behöver redas ut och tas ett varv till. Det hoppas jag att Du tar med dig, som en övertygelse att det mesta går att lösa.
Tack för intressant läsning och fortsatt lycka till.
mvh
J.B.
Enhetschef
Specialistmottagning, Affektiva sjukdomar Psykiatricentrum,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar