Ingen kan ta ifrån mig MIN upplevelse i olika situationer.
Ingen kan heller inte förstå min känslor när jag blir illa bemött. En vänskap
gick i kras allt på grund av ett meddelande på Facebook…
Jag upplevde meddelandet
jag fick av personen som budbärare åt vännen. Det var skrivet på det sättet och
svenska kan jag. Jag vill inte gå in på detaljer på grund av berörda personer
men jag ringde i alla fall upp vännen som knäppte bort mitt samtal. Jag
skickade då ett sms, visade min ledsamhet och fick ett argt svar tillbaka.
Saken hör till den att
vissa saker jag och vännen diskuterat har jag nog inte förstått att det gällde
mig, att vännen var stressad och jag kanske, av ren välvilja, puschade på för
hårt. Diskussionen flöt vidare men jag fick inte vännen att förstå, jag kom
inte fram med mina känslor och behov. Jag ville förklara att jag är så uppe i
varv att då blir det ofta fel och missförstånd. Det är typiskt för en uppvarvad
bipolär människa men då måste man ha förståelse kring detta och kunskap. Eftersom
jag själv inte märkt det förrän nu så har jag heller inte hunnit förklara för
min vän vad det innebär.
Jag fick då ytterliggare
ett meddelande från den andra personen. Samma ilska, samma påhopp och jag samma
upplevelse. Personens ord var kanske dennes men det var absolut inte formulerat
så. Jag svarade nu kort att jag ville sköta relationen till min vän själv. Sedan
blockade jag denne. Inte för att jag har något emot personen för jag känner
denne inte utan för att jag behövde utrymme att tänka vilket jag sa till min
vän. Jag har nu redan hävt blockeringen, samma kväll. Men innan dess han
personen leta reda på mitt nummer eller fått det av vännen och jag får ett argt
sms. Jag besvarade det med två korta rader bara.
Anyway, jag blev anklagad
för att leka i sandlådan och jag fungerar inte så. Därför försökte jag
påtagliga gånger också säga att man ska prata i telefon eller träffas för att
reda ut missförstånd när man trivs med varandra så väl. Vi är väl vuxna
människor.
Det var länge sedan jag
kände mig så kränkt som ikväll. En arg person jag aldrig mött och en lika arg
vän och trots mina fel och brister ville ingen av dem möta det jag försökte
säga. Allt blev bara fel – MITT fel.
Jag fick sedan ett sms
från min vän att lämna denne i fred. Jag besvarade inte.
Nu när jag inte kunde sova
gick jag upp och upptäckte att min vän och personen blockat mig på Facebook och
jag tolkar det som att det är över. Jag och min vän får sitta på varsin kant
under kursen och sprida dålig energi till andra deltagarna då de vet att vi har
suttit ihop hela utbildningen.
Och ja, jag tycker
fortfarande otroligt mycket om min vän. Jag hoppas att hon kan smälta allt och
komma tillbaka men hon har bestämt att hon vill vara ifred så bollen ligger hos
henne.
Hon är en fin människa,
allt är bara missförstånd som kan redas ut med förståelse. Det vet jag.
Men nu har hon klippt alla
band och jag får leva i det. Jag är sårad, arg och ledsen på samma gång. Varför
blir det så här? Varför bevisa massa saker via nätet som blockering istället
för att prata?
Jag älskar dig fortfarande
gums. Jag är ledsen om jag sårat dig. Vissa saker förstår jag nu, andra inte. Mina sår finns men jag är inte långsint, livet är för kort för det. Om du
läser detta ska du veta att allt är glömt och förlåtet och du är välkommen
tillbaka när du är mogen. Vi, om några, kan väl bättre än så här eller hur?
Om inte så önskar jag dig all lycka och kärlek i framtiden.
Kram på dig…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar