Sorg.

Sorg är något som alla känner.  Det är något vi har gemensamt. Men alla sörjer olika. Sorgen har fem faser. Faserna är olika för alla, men de är alltid fem. Förnekande. Ilska. Köpslående. Depression. Accepterande.

Vi känner inte bara sorg inför döden. Utan inför livet, inför förluster, förändringar. Och när vi undrar varför det måste vara så jävligt, göra så ont måste vi komma ihåg att allt kan förändras så fort. Det är så man överlever. När det gör så ont att man inte kan andas, är det så man också överlever. Om man kommer ihåg att en dag så kommer man på något osannolikt sätt att inte må så här längre. Det kommer inte göra så här ont.

När det är dags kommer sorgen till var och en på sitt eget sätt. Så det bästa vi kan göra, det bästa någon kan göra, är att försöka vara uppriktiga. Det jäkliga, det värsta med sorgen, är att man inte kan kontrollera den.  Vi kan bara släppa fram känslan när den kommer. Och släppa taget när vi kan.

Det värsta är att när man tror att det har gått över så börjar allt om igen…