Jag stänger av.

Det är dags att stänga av. Jag tänker för mycket, har för mycket känslor. Förut orkade jag knappt ha med mig mobilen. Nu löper jag omkring med både den privata och företagsmobilen vart jag än ska. Jag stirrar på dem och undrar om något är fel när de är tysta, när du inte hör av dig.
Jag är fan värd bättre än att fundera.

Tanken.

Har du någonsin lekt med tanken att jag kanske bryter med dig? Har du då funderat över om du skulle känna saknad? Kanske blir det jag som inte orkar - för min egen överlevnad. Kanske måste jag ta klivet för att gå vidare. Funderar du någonsin över min frustration över det som är begränsat?

När vi skildes åt idag kändes det inte som någon bra dag. Det är mycket tankar för oss båda, mycket händelser runt oss och beslut att ta.
Men jag bara undrar - tänker du någonsin den tanken?

Flera timmar är inte nog.

Så satt hon där. Grät och bad om förlåtelse. Hon skulle aldrig göra det igen. Han sa inte så mycket. Vad skulle han säga egentligen? Hon hade kysst en annan man. Hon hade svikit allt det dom stod för tillsammans. Han gick fram, strök henne över håret och bekräftade hennes förlåtelse. Hon hade gråtit flera timmar av ånger.
Han förstår fortfarande inte att flera timmar är inte nog...

Le.

Jag kommer på mig själv att le där jag står i min trappuppgång. Anledningen är enkel – du. Även om situationen känns omöjlig för mig och kriget gör mig underlägsen så får du mig att le där jag står i min ensamhet. Jag svävar mellan hopp och förtvivlan. Tankarna behöver sorteras, jag behöver landa. Men jag kan inte. Jag bara fortsätter stå där och le medan jag missar hissen...

"Hej Du..."

Mobilen skriker ilsket och jag ger ett sömndrucket svar. "Hej Du.." Hela jag mjuknar. Världen blir större och gladare. Det gråa är inte grått längre. Med de två orden "Hej Du" får du hela mig att gunga.

Favorit tiden på dygnet är numer när jag ska lägga mig. Det vaknar ett hopp om att du ska ringa på morgonen och väcka mig. Med din trygga röst och pralinaktiga beteende får jag den bästa starten på dagen. Vi delar det senaste, om det nu hänt så mycket de senaste par timmarna. Ibland spelar det inte så mycket roll vad vi pratar om, bara att vi pratar. Att få höra varandra.

Du behöver inte lova något. Jag vill bara veta vad du tänker och känner. Det är så här jag vill ha det, varje dag – vill du?



Många gånger avslutar du för att be och ringa upp om du är upptagen. Jag lägger på luren och tänker ”Hej Du…”

Har du?

Jag fokuserar på annat nu. Min träning, hälsa och livet. Att ta ett steg fram och inte två tillbaka.
Det är jag nu, på väg tillbaka till livet. Omringad av hyllningar att jag har en bestseller på gång,
vänner som behöver mig. Roller som är ombytta. Det här är min tid. Det är jag nu.

Jag har gått, men jag tittar fortfarande över axeln att du ska finnas där.
Jag har gått men jag har inte släppt taget. Har du?

Bekymmer.

Plötsligt blir jag stum och torr i munnen. Väggarna krymper och golvet börjar gunga. Jag anser mig vara en stabil tjej men när du kliver in börjar benen skaka och alla andra är bortblåsta. Så tittar du på mig så där. Alla ser det, alla vet.

Bekymmer? Ja om det bara vore ett bekymmer, så vore det enkelt...