Hon stirrade ut genom rutan medan hans mobiltelefon ringde. Hon visste redan vem det var. Han svarade med sin mjuka, hesa whiskeyröst.
Hennes hjärta började värka där lastbilen rullade igenom regnet. Hon försökte hålla för öronen en stund och skruvade på kroppen. Lojalt vid hans sida höll hon tyst. Det fanns så mycket funderingar i henne, frågor utan svar. Hon krympte ihop till en liten boll där hon satt i sätet.
Stirrade tyst ut genom fönstret där regnet piskade och alla backspeglar var riktade avslöjande mot henne.
Såg han? Blottade hon sin egen sårbarhet? Fanns det något mer att säga?
Hon visste redan att det var deras sista resa tillsammans. ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar