Jag har en plan…

Jag har alltid skrivit säger min mamma och faktiskt har jag ett bevis på en dikt till farmor och farfar att jag skrev redan vid tioårsålder. (Mamma påstår att jag skrivit så fort jag visste var en penna var) Redan då skrev jag på vers. Tiden utvecklade mitt skrivande och jag har skrivit mig igenom krossat hjärta, separationer, död och mycket annat. Mitt skrivande började helt enkelt som en känslomässig ventilation. Idag har jag höjt ribban…

Jag har skrivit mig ur sorg och depressioner. Jag har skrivit framfusiga krönikor med samlat material från fester och annat. Jag har skrivit massor med dikter och utöver det även låttexter. Jag skriver om allt.


Våren 2005 tryckte jag en diktbok, ”Vilsen i livet”. Efter den föddes en tanke att fortsätta mitt skrivande men jag lade det allt mer på hyllan.


När jag insjuknade i bipolär sjukdom hade jag haft några artiklar, insändare, noveller och liknande ute i media. Av någon anledning såg jag det inte som jag publicerat något. Det var bara en bra text liksom.


Jag funderade vad jag ville skriva. Min bästa killkompis tyckte att jag skulle åka till Venedig på skrivarkurs när jag hade varit sjukskriven i ett år. Han ansåg att jag behövde miljöombyte för min hälsas skull. Sagt och gjort, han sponsrade denna fantastiska resa och jag insåg där att kursen inom featurejournalistik inte var vad jag ville hålla på med. Jag ville ha större utmaningar än så. Självklart hade jag lärt mig massor och inspirationen var total men jag ville skriva böcker, vilket jag inte visste då. Summan här blev att jag lärde mig vad jag inte ville och på så sätt kunde fundera vad jag verkligen ville skriva.


Efter ett par års trilskandes på flera skrivarkurser utomlands i Sevilla på deckarkurs, författarcoaching två gånger i Sitges, m.m., så bestämde jag mig för att skriva en bok om min bipolära sjukdom. Jag skrev även på en deckare och hade kommit en bit över sextio sidor men nu fick den ligga och värma till sig ett tag.


Att det tog så lång tid att välja förstår jag fortfarande inte men jag kan säga att jag har en klar bok nu som bara ska väntas på tryck; ”Med mitt liv i mina händer”. Detta efter en ”sista” författarcoaching på Gran Canaria, Maspalmoas, för ett par veckor sedan.
Nästa gång vill jag coachas även för min deckare.


Min största inspiration är att få åka på mina skrivarkurser. Annan miljö, nya ansikten och bara att få skriva. Just nu har mitt engagemang legat varmt om hjärtat, att gå emot fördomar till den psykiska ohälsan och det var en av anledningarna till att jag skrev ”Med mitt liv i mina händer”. Att det blev en bok var en slump. Slump för att jag hade så mycket dokument skrivna i datorn där jag skrev av mig i mina djupaste depressioner och smärta när jag var som sjukast. Jag fick utlopp för allt. Jag skrev mig ”frisk” till en viss del. De här dokumenten blev grunden till en bok från allt jag kämpat med som depressionens självmordstankar, till sexuella utsvävanden i manier till att sex år senare landa och ändå kunna ha det ganska bra.


Summan är att jag är med ena foten över målsnöret och jag ska snart flytta över det andra och ”Med mitt liv i mina händer” är hos förlaget. Min plan är att föreläsa med boken som underlag.


Parallellt kommer jag att fortsätta att skriva på min deckare för den har karaktärer jag inte skådat i andra böcker. För om sanningen ska fram, att skriva sig igenom en sådan sjukdom som jag har gjort har absolut varit känslomässigt givande, men…man kan också blir förbannat trött på sig själv efter ett tag…;)

http://skrivadventskalendern.kajabi.com/fe/16619-10