Dags att gå vidare in i 2017 med en ny blogg...

 Nej jag är inte mer ödmjuk mot livet sedan jag blev sjuk. Jag har blivit mer stridslysten!

http://nouw.com/ceciliaasp/

Efter att ha fått förfrågan att driva en blogg i bipolaritetens tecken fick jag ta mig en lång funderare. Det handlade aldrig om att jag inte ville utan mer om jag ville in i ”rampljuset” igen. Föreläsningar, boksignerar, blogg, tidningar, sociala medier överlag tog väldigt mycket energi av mig. Jag trodde aldrig jag skulle få sådant gensvar när jag startade företaget ”Hope For The Future – att leva med bipolär sjukdom”. 

Jag har därför haft ett stort behov av att dra mig tillbaka de senaste åren, att få vara Cecilia och inte ”Bipolära Cecilia”.  Jag övervägde därför länge för och nackdelar tills jag kom med en stark uppfattning gällande upplägget. Jag ansåg nämligen att bloggen behövde en flik för andra texter så vi alla inte fastnade i det sjuka. Med en psykiatrisk diagnos är det nästan omöjligt att inte hamna där emellanåt.  Jag ”förhandlade” och kort därefter kom svaret att man höll med mig och jag fick fria händer.  Under fliken ”Kreativ Textskapare” kan du finna texter i alla möjliga genrer i framtiden och låta tankarna flöda till något annat än din diagnos.

Bloggen kommer inte bara handla om sjukdomen. Vi kommer även tömma och peta i svårigheter i byråkrati, anhöriga, psykiatrin, myndigheter vi är totalt utlämnade till och beroende av, hur man kan få hjälp samt självhjälp och mycket mer. Jag är själv utbildad i juridikens värld och har kunskap om vilka rättigheter och vägar man kan gå för bättre psykisk hälsa. Därför har jag även tänkt nyttja den biten.

Så småningom kommer mina böcker dammas av och föreläsningarna utvecklas. Nya manus ligger och väntar på att analyseras. Nya projekt. Jag behöver bara komma till en plats i livet där det känns okej och balanserat för min egen del. Jag tar myrsteg…vilket är en träning för mig.

Att säga att vi ska fokusera på ”lösningar” vore något av en kränkning med en svårt kronisk psykisk diagnos eftersom inte ens forskare kommit fram till vad bipolaritet beror på. Däremot tror jag absolut på förbättringar. För mig är det två skilda saker. Det finns ingen lösning på ”kronisk” men det finns individuella förbättringar.

Välkommen till min nya blogg ”Fight For Your Right”.

Join the ride!

/ Cecilia Asp

”It´s going to be hard but hard is not impossible”

http://nouw.com/ceciliaasp/

En Andra Chans.

Jag brukar säga att livet inte ger oss en andra chans utan att vi får skapa dem.  Att vi behöver en time out för att finna den andra chansen. Men även om jag ger dig en andra chans brukar jag inte få det själv.  Det misstag jag gör är förmodligen omöjligt att återhämta sig ifrån.

En time-out är bara ett plåster. Det slutar blöda ett tag och man ser inte skadan. När du blöder så syr jag ihop dig och jag förstår inte hur du kan bortse från alla obesvarade frågor men jag vet hur det känns. Det kallas att ”nå botten”.

Det är svårt att ge någon en andra chans. Det är ännu svårare att be om en. En chans att få göra om allt med den kunskap som man har nu och det man lärt sig. En chans att rätta till de misstag vi begått. En chans att börja om, från början...

"Det förflutna definierar oss. Vi må sträva efter att lägga det negativa bakom oss, men den enda utvägen är att lägga till något bättre."

Hur lever du med dig själv?

Alla har vi gjort saker vi inte är stolta över. Det inser jag.  Jag vet att ingen är felfri.  Men hur lever du med det? Hur går du upp varje morgon, medveten om att du kunde gjort mer? Att du borde ha gjort mer. Räcker det att beklaga det som hände? Kan det läka såren? Lindra smärtan? Kan det sudda ut allt som du orsakade och inte tog ansvar för? 

"Din tvångströja, har du sytt den själv?" / C

Storm.

Dåliga saker kommer plötsligt. Utan förvarning. Precis som en storm. Vi ser sällan kriser i förväg. Hur väl vi än försöker förbereda oss.

Vi gör vårt bästa. Men ibland räcker det inte. Vi spänner säkerhetsbältet. Vi bär hjälm. Vi tar upplysta vägar. Vi söker säkerhet. Vi försöker skydda oss men det spelar ingen roll. När det dåliga sakerna kommer, så kommer de från ingenstans. De dåliga sakerna kommer utan förvarning.

Varje storm har sitt slut. När alla träd har slitits upp. När alla hus har raserats. Vinden mojnar. Molnen skingras. Regnet upphör. Himlen blir plötsligt blå igen. Och det är först då i tystnaden efter stormen som vi får veta vilka som var starka nog att överleva den. 

"Varje slut är också en början. Vi vet bara inte om det vid den tidpunkten."

Årets Årets – 2015 i backspegeln

Årets Årets är en renodlad sanning liksom det flesta av mina texter. Jag kryddar med rå humor och ödmjuka inslag men i grund och botten är det brutal ärlighet. Mitt skrivande bygger oftast på egna erfarenheter. Det är då mina texter är som bäst. Bättre kan det inte bli.

 Enjoy!

Årets Låt: Under min renovering hade Mr. Målare och jag inte samma musiksmak förrän han nynnade till ”Sun is shining and so are you”. Efter det har Asp väldigt trevligt till den låten … på flera sätt.

Årets Text:

”Allt jag behöver nu

är att hitta en annan Du

det kommer till och med bli lätt

Du är så jävla inkomplett

Så låt mig va, dra…”

Årets citat: Anna Lindblad levererade en mycket bra åsikt gällande åldersskillnaden i ett förhållande: ”Åldern är inte till en fördel men heller inte avgörande”

Årets Ursäkt: Ett förlåt utan förändring betyder inte något…

Årets Bortaplan: 25-åringen som trodde jag var 30 men blev ännu nöjdare när han fick vet att jag var 40. Medelålder är bra skit. Resultatet därefter blev ännu bättre…

Årets Ord: ”Seriously?” Ordet seriously (= allvarligt) upprepades konstant under årets sista månader.

Årets Höjdpunkt: Malin friade i flyget på vägen hem från Sitges. 
Vi är nu förlovade med en regel: vi får vara otrogna hur mycket vi vill.

Årets Sorg: Den 2 november somnade min 19-åriga livskamrat Selma in. Saknaden är enorm.

Årets Avtändning: Män som tror att deras pengar eller kreditkort gör dom ”större” och ”maskulinare”. Jag är stor flicka och betalar för mig själv. När du sedan skryter om dina pengar mår jag fysiskt illa. INGET är så avtändande.

Årets Revirpink: Malin är ute på fest några gånger utan Asp. Jag börjar se en tråd i hennes sms. ”Jag saknar alltid dig. Killar kommer och går men bästa vänner består” eller ”Det skiter jag i bara jag får vara med dig” och ”Det är inte samma sak utan dig”.  Du är den enda som får revirpinka kring mig … och förmodligen den enda som törs. Du och jag Alfred…

Årets Oscarsnominering: K.W. – nominering får du för rollen du spelade här hos mig och den förklädnad du klädde dig i hemma. Känns det bra att bedra din käresta och sedan ge mig skulden? Otrohet is a bitch!

Årets Upplevelse: Malin skräddarsyr en utekväll för att Aspen ska fixa att bryta sitt orosmönster. ”Är det garderob? Hur tar vi oss dit? Eller hem? Vad gör vi om det är lång kö? Om jag inte mår bra?” Alla detaljer fixade Malin med sin förvanda säkerhetsådra och årets upplevelse blev också årets inkörsport. Alla rädslor är borta.

Årets Porrigaste: Drama Queen och Gloria på Halloween. Kära läsare … vi har försökt. Vi har verkligen försökt men det verkar vara omöjligt att klä ut oss på ett sätt som inte anspelar på sexualitet.  

Årets Match: Årets match började redan 2014. Den är tydligen inte klar än. Motståndaren fattar tydligen inte att man måste ta ut sitt huvud ur sitt flickväns arsel för att leverera resultat. När pucken är satt i mål kan du dra tillsammans med dina medspelare. Innan det så kommer förlängningen pågå och Aspen tänker nu kalla in en stadig back för att styra upp det hela. För det är ju hennes jävla ansvar efter ett par år slit? Seriously?

Årets Minneslucka: Den kommer jag inte ihåg.

Årets Konstaterande: Män som har profilbilder på sig själva med öl/alkohol i handen, dom måste ha en liten penis.

Årets Nykomling: Malins nya lägenhet. Så välbehövligt!  

Årets Comeback: Brorsan. Seriously? Här är ditt liv liksom. Är det möjligt att gå från total korpnivå till att skapa en egen NHL-liga? Tydligen.

Årets Viktigaste Spelare: Patrick Backelin. Utan laguppställning så gör du mig till frontfiguren i mitt eget liv. Du ser till att jag spelar min egen huvudroll.

Årets Skämt:  Mannen som sa ”Du har mer gifter i dig än Charlie Sheen” är samma man som ringde mig storgråtande mitt i natten då han ”rökt på”. Varsågod, här får du en spegel. Jag tar mediciner för min sjukdom. Jag använder inte droger.

Årets Trendbrott: Malin går från klarhet till klarhet i sitt liv. Hälsan är på topp och lever ensamt samt stabilt. You go girl!

Årets Roligaste: Sitges, Barcelona. Resan som kanske inte gick enligt planerna men jag och Malin får det alltid att fungera ändå på något sätt. Aspen bjuder Malin på resan till Spanien varpå Malin vill bjuda ut mig på mat. Jovisst trots huvudvärk så kom vi ut. Väl hemma igen ville Malin se blixten på himlen från terrassen mitt i natten. Aspen ser också blixten … på ett annat sätt.  Pang! Jag går in i glasdörren. Hör hur Malin oroande frågar om jag mår bra. I själva verket skrattar jag där jag sitter på huk. Min husvärd hade polerat glasdörren lite väl bra då jag trodde att den var öppen. Blixtarna på kvällens himmel på gick nog i min skalle ett bra tag. Ja jag vill påstå att dom nog pågår där fortfarande...

Årets Besvikelse/Skyldige: K.W. Har du sytt din tvångströja själv? Jävla leklåda. Ta ditt ansvar, skyll inte på omgivningen. It takes two to tango so grow up! För att komma undan med en lögn måste man tro på den helhjärtat. Det gäller i ännu högre grad när man ljuger för sig själv.

Årets Mest Saknade: Min älskade Diana … I´m so sorry för min frånvaro. Jag vill tro att vår vänskap ändå klarar mer än så..

Årets ”Aspen Leverans”: Mannen står framför mig något förvirrad och ledsen med en karta i handen. Han ser på mig och frågar: ”Jag vet inte vart jag är?” Varpå PMS-monstret svarar: ”Ser jag ut som någon jävla GPS?”

Årets Snyggaste: Vi Aspare har mycket goda gener.

Årets Bottennapp: Buhu va jag är ledsen att det tog slut. Jag har full respekt för sorg i ett nedlagt förhållande men inte när man drar ner sin expartner i det.

Årets Förhoppning: Mr. Målare … Aspens slickar sig långsamt om läpparna och håller sig i skinnet i 4 dygn. Lägenheten blev schysst uppfräschad men inte Aspens sexliv.

Årets Bästa Vän: Två nominerade fick dela förstaplatsen. Selma. Min fyrfoting och krutgumma. 19 år tillsammans är en välsignelse. Anna-Karin Staflin för all hjälp och stöd kring mina hårisar. Ingen fråga är för dum och inget är så underbart som alla dessa fyrfotingar som tar vårt intresse.

Årets Skada: Rutan i Sitges gjorde ont och pannan blev svullen, dock inte några livslånga men.

Årets Sexigaste: Män i målar/snickar/lagerbyxor. Så jävla rätt!

Årets Utvisning: Jag dumpade dig långt innan vi bägge gick vidare. Dina löften var bara tomma ord om vänskap. Skitsnack och taskiga faktauppgifter från dig och din omgivning om mig gör det hela till matchstraff. Ring mig när du behöver juridiska råd inom familjerätt. Till skillnad mot dig så kommer jag, trots allt, aldrig vända dig ryggen.

Årets Drygaste Fråga: Vad sysslar du med då? Allt för privat för att gå in på, så skit i det du så lever du längre! 

Mitt Mantra Inför 2016

If someone think that I´m a mess

Well look agaian, and have a second guess

I run with the speed of light

Not even bullets ca stop me now

I´ve never felt so untouchable

I´m running with the wind I´m unstoppable

Cause I´m unchained 

Inför Årets årets 2015.

Om mindre än en vecka är det dags att publicera Årets årets 2015.

Är du nominerad? Vann du? 

Varje år kluddar jag ner ett nytt avstamp inför nästa år på ett positivt, negativt och humoristiskt sätt. Kanske har du vunnit en kategori. En kategori att skratta med. En kategori att känna sig stolt över. Eller en kategori där du pinsamt får svälja sanningen med svansen mellan benen. Det ska vara lättsamt och roligt samtidigt som att en del sanning får svida. 

Jag har inte många regler i mitt självbiografiska skrivande men det finns en grundregel; att aldrig hänga ut någon med deras fullständiga namn.

Den 1 januari publiceras "Årets årets 2015 ".

Du kan skratta, du kan gråta och absolut, du kan klaga...men inte till mig, because I don´t give a shit! 

Enjoy! 

Sluta Vänta - Lev.

Jag väntar på att livet ska bli lättare. Färre saker står på spel. Färre risker. Enklare. Men tänk om det inte blir det? Kampen för att övervinna det ena hindret efter det andra, det kanske bara är livet.

Det borde vara deprimerande att det aldrig tar slut. Att det inte blir lättare utan bara annorlunda. Det är inte deprimerande. Det känns som en lättnad. Livet är invecklat, det är inte lätt. Därför kan jag sluta vänta och bara leva...

"The people change. The common denominator is you"

Jag har inte sett ett klipp på tv:n om flyktingarna. Jag har heller ingen aning om vad som händer I Paris. Jag är helt enkelt inte intresserad och får heller inte ha en åsikt … så skjut mig!

För mig är det ganska lätt om vi sopar ihop allting i en grushög. Jag röstar självklart på ett parti som stödjer bättre psykiatrivård när jag lever med en kronisk sjukdom. Jag röstar självklart på ett parti som ger mig möjligheter att utvecklas på dom områden jag önskar...jag röstar..ja ni ser vart jag vill komma.

Det är för jävligt det som händer. Det är för jävligt att människor får stå ut med fruktansvärda saker. Jag kan aldrig förstå denna grymhet år 2015. Det är vi nog alla enade om.  Jag är inte oempatisk. Jag är inte rasist. Det är nämligen svårt för mig att bli det då jag i tonåren växte upp i ett område där 5 av 6 lägenheter i en portuppgång var flyktingfamiljer. Jag är en omtänksam person MEN jag står mig själv närmast. Detta innebär att jag politiskt följer partier som gynnar mina behov. Det innebär inte att jag är egoist och ni behöver inte gilla det… seriusloy…

Jag vill att min brorson/gudson ska ha en bra skola och uppväxt. Jag vill att min pappa ska kunna gå igen. Jag vill att mamma ska få en skön pension och jag vill ha min brorsa ska må bra. Jag vill att min bästa vän ska bli frisk. Det är där jag vill lägga pengarna och politiken.  Varför? För att jag står mig själv närmast – det gör du också.

Vad packar du först när något händer? Grannens sockor eller ditt ärvda diamanthalsband? Inget? Nej, för du står dig själv närmast och tar hand om dig och dina kära först. För det är så det ska vara. Sen räcker vi ut handen när vi tillsammans är som starkast utan att bli kallade egoister eller rasister. Simpel as that.

Sen får de ansvariga sluta med att bajsa i leklådan och kasta sand på varandra samt ordna upp det här kaoset på allvar.

Sometimes love just ain´t enough...

13 år senare efter juridiken, är jag fortfarande slav under familjerättsfrågor och följer det noggrant. Idag ligger den juridiska statistiken högt gällande separationer med barn. Snittet ligger på att man separerar 1,5 år efter man har skaffat barn. Jag sållar snabbt i mitt huvud och inser att jag bara känner ett par stycken vänner som lever i en kärnfamilj i min ålder. Menar jag då att vi ger upp för lätt? Ja personligen tycker jag det men det är inte min sak att värdera och döma vad andra tycker är lätt eller svårt.

Däremot tänker jag att man ska tänka till INNAN man sätter ett barn till världen. Enligt mig ska ett barn vara efterlängtat och gjort med kärlek men samtidigt tycker jag man ska ställa sig andra frågor. Hur ska vi fostra våra barn? Vad har du för värderingar, vad har jag för värderingar, hur får vi ihop dem till gemensamma värderingar? Vart ska vi bo? Hur ser det ut med skolor? Vad har vi för ekonomi? Religion? Jag skulle ställa oerhört många rationella frågor. Inte vänta två år in i ett förhållande och sen skaffa kids för att tro att det är pluttinuttigt med lite bajsblöjor och vetskapen om att det blir ”lite” tungt. Barn är ingen ägodel. Barn är ingen resväska du ska kasta fram och tillbaka mellan hemmen om du separerar. Barn har du satt till världen av egoistiska skäl. Du har knappast skaffat barnet för barnets skull.

Sen ger vi upp. That’s it liksom. Nu är det inget skoj att leka mamma, pappa, barn längre. ”Vi skiter i det här typ” och allt funkar ganska bra tills någon träffar en ny partner och svartsjuka blandas med konflikter för att ännu en värdering tillkommit i barnets liv. Plötsligt tar allt en annan vändning. Inte nog med att vi svartmålar expartnern utan, ja för fan, vi tar det till domstol också. Här mjölkar vi ännu mer skit.

En vårdnadstvist har ingen vinnare. En vårdnadstvist går ut på en enda sak; att berätta för domstolen hur dålig ditt ex är som förälder, dvs den du valde att skaffa barn med. Vi väljer så mycket. Vi väljer att skaffa bebben. Vi väljer rosa flufflakan och blåa leksaksbilar. Vi väljer så jävla mycket, så pass mycket att konsekvenserna knappt existerar eller att man har en tanke på hur de drabbar bebben.

Nej det finns inga garantier men någonstans måste det väl finnas en anledning till så många separerar? För min del tycker jag inte att det är fel och försöka lägga en rationell form av ”riskbedömning” innan. Det är om du ställer dessa viktiga frågor som du får en bättre grund. Men gör det innan ni kastar er i säng, slänger p-piller och börjar mäta ägglossningsfeber...

Världen är tillräckligt hemsk. Du har ingen rätt att göra den sämre...

Ovetskap.

Är biopsin elakartad eller godartad? Får jag leva eller dö? Man vill veta även om svaret skrämmer. Då kan jag gå vidare...vad nu det betyder.

Det sägs att ovetskap är lycka. När man väl vet sin prognos kan man inte gå tillbaka. Kommer jag att vara stark eller bryta ihop? Det är svårt att förutse, så det är ingen idé att tänka på det..

"I have investing more than I can afford to lose"

Krig.

En del krig tar aldrig slut. Några slutar med en spänd vapenvila. En del krig leder till en odelad och fullständig seger. Vissa krig slutar med en fredsgåva och vissa krig får ett hoppfullt slut. 
Men alla de här krigen är betydelselösa med det mest skrämmande kriget av alla.
Det man inte utkämpat än...


"Om det här ska bli en pink-revir tävling så hoppas jag att du tar med dig ett paraply..."

R.I.P SELMA 1996-10-19 / 2015-11-02

I 19 år har du varit min stora tröst. Du har slickat bort mina tårar och haft en tass på min kind. När våra pojkar avled var du kvar och tog hand om mig. När jag förlorade min hälsa var du där som ingen annan varit. Matte har alltid kallat dig för ”hjärtekrossaren” för oavsett ålder har du varit så liten och nätt så alla har förälskat sig i dig. Jag har så svårt att beskriva den du varit för mig och den personlighet du haft…

Nu var matte tvungen att hjälpa dig. Beslutet kan vara så rätt men det är aldrig så enkelt. Jag ville vara en bra matte och ge dig ett humant avslut. Jag har aldrig velat att de ska skära i dig eller ta prover när du var så gammal. Veterinären och jag var överens. Du var inte frisk. Dina organ slogs ner. Det blev mer bekräftat när narkosmedlet gick in i din kropp och du somnade in på några droppar. Min rationella ådra vet att jag handlat rätt men vem säger att sorgen förstår det?

Jag kom hem till en tom lägenhet idag. För första gången på 19 år! Jag har inte riktigt fattat vad som hänt än. Jag väntar på att du ska komma jamandes för lite leverpastej. Dina skålar står kvar som det naturligaste inslaget i lägenheten. Dina handikappanpassade saker påminner om när åldern tog vid. Utrymmet bredvid min kudde lyser tomt.

Mitt liv har tappat mening min älskade fyrfotade dotter. Ta hand om pojkarna där uppe. Jag kommer snart. Och du, glöm inte att spöka för mig.

Nu är du uppe hos din brorsa Zoltan och kompisarna Foppa och Kurran. Jag älskar dig min Selma. Min Selmovisch. Min honungsburk. Min hjärtekrossare.

Var en man.

Det finns tydliga skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor. Hippocampus i kvinnors hjärnor är större. Det innebär att vi brukar vara mer uppmärksamma och ha bättre minne. Parietallobscortex hos män är större, så de är bättre på att försvara sig. Män och kvinnors hjärnor reagerar annorlunda på utmaningar. Kvinnor är gjorda för att kommunicera via språk. Vi har sinne för detaljer. Vi kan uttrycka empati. För män är det inte likadant men det innebär inte att de är sämre på att känna saker. De kan prata om hur de känner. Men det är bara så, att för de mesta vill de helst slippa. Vi måste acceptera att vi är olika.

"Var en man" säger många. Men vad betyder det, egentligen? Handlar det om styrka? Handlar det om uppoffring? Handlar det om att vinna? Ibland ska de inte agera som en karl. Ibland krävs det en riktig man för att bortse från egot, inse att han har misslyckats och börja om från början igen...

"You will either step forward into growth or backwards into safty"

Jag vill verkligen inte bli mamma!

Jag önskar jag ville ha barn för då skulle allt vara enklare. Men det gör jag inte. 
Jag vill inte ha barn. Jag vill inte koka sylt och anordna barngrupper. 
Jag vill verkligen inte bli mamma. Jag önskar att någon förstod det.

Grattis Selma på din 19-årsdag den 19 oktober.

"Försök inte att ta åt dig när andra har åsikter om hur du väljer att leva ditt liv. Det kommer alltid finnas folk som inte har en aning om hur mycket du kämpat för att ta dig dit du är idag"

Återhämtning.

Återhämtningstiden beror på skadorna. Ibland går det bara inte vägen...hur mycket vi än försöker. En del sår läker aldrig helt. Man kanske måste anpassa sig till en helt ny livsstil. Förändringen kan vara för stor. Så stor att man inte känner igen sig själv. Som om man inte återhämtat sig alls. Man blir en helt ny människa, med ett helt nytt liv...


Courage isn´t having the strength to go on, 
it´s going on when you don´t have the strength

Kärlek.

Även bra förhållanden tar slut. Ena stunden är allt bra och i nästa raseras allt. Det finns alltid två versioner. Din och den andres. Båda versionerna börjar på samma sätt…med två personer som blir kära. Ingen som blir kär tror att det ska gå snett. Man tror att det kommer att hålla och det kommer som en chock när man förstår att det är över.

Har du vad som krävs? Om ditt förhållande är i fara, orkar du då rida ut stormen? När marken rämnar måste du kanske bara ha tro på att ni kommer klara det tillsammans och hålla fast hårt. Och vad som än händer…Släpp inte taget.

”The one who first said: ’Then they lived happylied ever after’, should have his ass kicked so hard.”

Svar.

Alla söker vi svar i livet. Vad det än gäller.
Ibland har svaren vi sökt legat dolda strax under ytan.
Andra gånger kan vi få svar utan att veta att vi ställt frågan.
Ibland kommer svaren som en fullkomlig överraskning.
Och ibland, fastän vi hittat svaren vi sökte...så återstår ändå en jäkla massa frågor...

"Vad vi har bakom oss och vad vi har framför oss, är ingenting mot vad vi har inom oss"

Utveckling.

Biologi stor en stor del i våra liv. Från födseln kan vi andas och äta. Senare aktiveras fler insikter. Vi värnar om vårt revir. Vi lär oss tävla. Vi söker tak över huvudet. Vi förökar oss. Vi ärver ohälsa. Ibland vänder sig biologin emot oss. Ja, ibland är biologi värdelöst.

Biologiskt är vi det vi är när vi föds. Vårt dna går inte att förändra men dna förklarar inte allt. Vi utvecklar nya egenskaper. Slutar värna om vårt revir. Vi slutar tävla. Vi lär oss av våra misstag. Vi vågar möta det vi fruktar mest.

På gott och ont hittar vi ett sätt att bli mer än vårt biologiska jag. Risken är förstås att vi förändras för mycket och inte känner igen oss själva. Att hitta tillbaka kan vara svårt. Det finns varken karta eller kompass. Vi kan bara blunda, ta ett steg framåt och hoppas att vi kommer fram.

”Att minnas det förflutna innebär inte alltid att minnas saker och ting som det var”

Shiny Happy People

Många tror att om man tänker positivt så blir man lyckligare och friskare. När vi var små sa de åt oss att le och se glada ut. Som vuxna säger de att man ska se de goda i allt, se glas som halvfulla. Men ibland envisas verkligheten så att vi inte orkar spela glada. Hälsan kan svikta, pojkvänner kan vänstra, vänner kan svika… Det är då man vill sluta spela teater och bara vara sitt sanna, rädda och olyckliga jag.

Om man frågar folk vad de önskar sig brukar svaret bli enkelt. De vill vara lyckliga. Men vi förväntar oss att bli lyckliga kanske hindrar oss från att bli det. Om vi försöker pressa fram lyckan blir vi bara förvirrade. Till slut vet vi inte vilka vi är. Så vi bara ler och pressar oss som fan för att bli lyckliga. Tills vi slut inser att den funnits där hela tiden. Inte i drömmar och förhoppningar, utan i det välbekanta. I det vi känner till, det hemtama…

"Livet är en välsignelse. Det är inte lycka. En välsignelse är perfekt anpassad för just dig."

Att ”välja” döden eller livet

Man kanske måste vara döende eller självmordsbenägen för att förstå det. Men det händer någonting som gör att döden inte är otäck längre. Då börjar hoppet att bli skrämmande för att det inte är sant.

Att hänga fast vid hoppet kanske får dig att må bra men jag känner mig bara övergiven. Jag är inte rädd för döden. Varför är du? Varför är du så rädd för att låta mig dö?

Det är bättre att leva än att dö. Tills det inte är så längre. Döden känns som att förlora men vi vet när det är dags. Vi vet när det är rätt. Vi vet att vi gjorde allt vi kunde. Men det är svårt att släppa känslan att man kunde gjort mer.

Leva eller dö. 
Hjälte eller ynkrygg. 
Kämpa eller ge upp. 

Livet består av val. 

Leva eller dö. 
Det är det viktiga valet. 

Men det är inte alltid som vi får välja…

”Hoppet är det värsta av allt ont. Det förlänger människans lidande.”