Hon skrapade lite lätt på hans tatuering i nacken. Dödskallen gav ett litet för hårt intryck på honom. Det var bara en av flertalet tatueringar han hade. På hans vänstra underarm hade han en tatuerad text. Hon älskade den, liksom hans maskulina underarmar. Han vände sig om i sängen och log mot henne. De sa inget, inget behövdes säga. Han smekte bort hennes hår från pannan och kysste henne. Hon började gråta fast hon inte ville. Han höll om henne hårt. Hans långa ögonfransar snuddades vid hennes nacke i deras långa omfamning. Hon grät som ett litet barn, han kramade och led inombords. Hon grät när det var han som var trasig...
Han var dränkt av tårar när hans klarblå ögon mötte hennes. Hon visste att han var tvungen att ge sig av. Någon väntade på honom. Hon ville be honom stanna för alltid eller säga att han inte skulle komma tillbaka eftersom hon inte klarade av att bryta. Han drog på sig jeansen och tröjan, satte sig sedan på sängkanten. Efter en stunds tystnad sa han: "Babe, en dag blir det du och jag.." Hon hoppades innerligt att hon var kvar den dagen...
måndag 2 mars 2009
torsdag 26 februari 2009
Han.
Hon tog emot lönebeskedet, log överlägset och tackade. Pengar som inte var hennes, som var intjänade av hennes kuvade pojkvän som stod bredvid. Stirrandes på sina fötter, tyst och nertryckt. Inte för att situationen var ny för honom, utan för att slippa konflikten. På vägen ut försökte hans arbetskollega konversera med honom men han ursäktande sig med att han måste vidare och gick efter flickvännen. På vägen ut tömde han sitt postfack. Papper som hade legat där ett bra tag och väntat på honom. Nu fanns det ingen återvändo. Slutlönen var ett faktum, allt var klart och att jobba extra var det inte tal om. För det hade hans flickvän bestämt. Vad han ville spelade ingen roll – det spelade aldrig någon roll för den delen. Han betalar – med skuldkänslor. Han betalar henne med sin närvaro för att hon hjälpt honom genom svåra tider. Förhållandet baseras på kontroll. Ett sådant förhållande kommer aldrig kunna mättas. Hon skulle aldrig släppa, hon håller i för att bevisa att han är hennes.
Han såg sig omkring på parkeringen. Hennes bil var inte där, den andre kvinnan. Kanske var hon sjuk. Det fanns trots allt en anledning till att hans flickvän följde med till hans f.d. arbetsplats. Den andra kvinnan var skälet. Han andades tungt och tänkte på hur det egentligen blev. Inte alls som han hade tänkt. Han visste att hon hållit huvudet högt när han själv hade ramlat ner till sina egna anklar. Precis som han kunde komma längre ner än vad han redan var. Han hade svikit både sin flickvän och henne. Vad han inte accepterat eller förstått var sveket mot honom själv.
Han stannade till på den snötäckta asfalten. Det var där han hade hjälpt henne med bilen och haft förtroliga samtal. Men det var under arbetets långa körningar de kommit varandra riktigt nära. Att sitta tillsammans i en lastbil i timmar gjorde det svårt att hålla avstånd, till och med för honom. När hans flickvän ringt hade han bett kvinnan vara tyst. Bara det bevisade att han klivit över gränsen – känslomässigt. Men den andre kvinnans goda lojalitet accepterade det. Hon skulle aldrig förstöra något. Hennes tro var att han skulle vara där hans hjärta hörde hemma.
Men vad gjorde hon nu när de inte planerar framtiden tillsammans? Kommer hon upp på morgonen när han inte ringer och väcker henne? Vem skrattar hon med?
Allt hon åter hälsa honom är - jag mår bara bra tack.
Han såg sig omkring på parkeringen. Hennes bil var inte där, den andre kvinnan. Kanske var hon sjuk. Det fanns trots allt en anledning till att hans flickvän följde med till hans f.d. arbetsplats. Den andra kvinnan var skälet. Han andades tungt och tänkte på hur det egentligen blev. Inte alls som han hade tänkt. Han visste att hon hållit huvudet högt när han själv hade ramlat ner till sina egna anklar. Precis som han kunde komma längre ner än vad han redan var. Han hade svikit både sin flickvän och henne. Vad han inte accepterat eller förstått var sveket mot honom själv.
Han stannade till på den snötäckta asfalten. Det var där han hade hjälpt henne med bilen och haft förtroliga samtal. Men det var under arbetets långa körningar de kommit varandra riktigt nära. Att sitta tillsammans i en lastbil i timmar gjorde det svårt att hålla avstånd, till och med för honom. När hans flickvän ringt hade han bett kvinnan vara tyst. Bara det bevisade att han klivit över gränsen – känslomässigt. Men den andre kvinnans goda lojalitet accepterade det. Hon skulle aldrig förstöra något. Hennes tro var att han skulle vara där hans hjärta hörde hemma.
Men vad gjorde hon nu när de inte planerar framtiden tillsammans? Kommer hon upp på morgonen när han inte ringer och väcker henne? Vem skrattar hon med?
Allt hon åter hälsa honom är - jag mår bara bra tack.
tisdag 24 februari 2009
Jag skrev mig frisk.
Jag skrev mig frisk, det vågar jag påstå. Skrivandet var nog det enda normala tillståndet jag hade därinne. Ur det svarta kom orden. När jag blev sjuk ville jag ta livet av mig med tabletter eller hoppa från balkongen. Då var jag inne i den djupaste depressionen och var rätt apatisk. Men jag läkte ihop i själen. Jag grät, jag sov...jag skrev. Ångesten hade tagit över hela min kropp och vikten rasade. Jag åt inte, men jag skrev. Ibland ett par rader, ibland flera sidor. Ibland sammanhängande, iblande skräckinjagande. I en text skrek jag ut att jag ville att Gud skulle hämta mig. I en annan bad jag bara om tystnad. Skrivandet gjorde mig hel för stunden.
Jag skrev mig frisk, det vågar jag påstå...
Jag skrev mig frisk, det vågar jag påstå...
lördag 7 februari 2009
Aldrig är en lång tid.
Ibland ser hon tillbaka och ler för sig själv. De hade haft så skoj! Minnen, alla minnen… som när hon körde lastbil och han var kvar på övertid för att lära henne backa. Scener fladdrade förbi hennes inre. Hennes favoritstund var när han ringde och väckte henne på mornarna. De utvecklade det till runda sängar, ekkök och husköp. Han ville utforska sina rötter med att resa till Tyskland med en 40 tums tv på takräcket. Hon skulle följa med om katterna fick plats. Skratten var många. Varför skulle de nöja sig med mindre?
Hon älskade hans sätt att le mot henne. Klara blå ögon som borrade rakt in i hennes. Han skalade av allting som fanns kring dem. Det enda sättet att låta någon riva sin mur är att riva sin egen. Hennes tankar går ofta till torsdagen innan han skulle sluta sitt jobb – för gott. Då de ringde varandra oavbrutet, smsade. Skrattade, planerade. Eller den gången hon grät lite lätt i lastbilen. Att gråta för någon annan är att visa tillit, att visa sin sårbarhet. Det var stort för henne. Där klev han in i henne, men hon byggde upp sin mur igen. Hon ville inte riskera att han gick igenom den.
Ofta skymtade hon hans ena arms tatuering. Hans underarmar var maskulint ofelbara. Hon kunde titta i timmar på dem om hon fick. Han fick så mycket bekräftelse av henne, så mycket kärlek och omtänksamhet. Hon antar att det inte var nog. Har hon fortsatt har han nog dränerat henne. Det är han som måste älska sig själv för att kunna andas, för att kunna leva. Han var en vacker själ. Hon hade sett den, hon visste. För honom var frihet och kärlek att han väljer vem som gör han illa.
Hon borde känna ilska över det som hänt, men hon vill känna kärlek till människor, därför valde hon det. Att vara sårbar är att vara stark. Att känna är något bra. Hon mår bra, ibland bättre. Saknaden finns där. Hon har lärt sig leva med den, men att överta hans jacka och nycklar när han slutat på jobbet gjorde det inte enklare. Eller varje gång hon skulle tanka då hon ser hans namnteckning på kontokortet. Det kortet som en gång var hans. Hon vill inte känna efter för om hon gör det, då kommer hon att göra det ordentligt.
Han kan inte begära mer av henne än vad han redan har gjort. Hon har fått den oriktade frustrationen redan, men hon valde att inte ta emot den. Även om den sårade för en stund så visste hon vad han hade stått för. Han kan inte kräva mer eftersom han själv slutade jobbet och lovade henne att han skulle höra av sig snart. Hon önskade bara hans ärlighet. Han kunde förhindrat det som redan har skett. Han kunde ha berättat om den väg han valt men han lämnade sången utan ljud, han lämnade historien hon skrev för honom. Det är svårt utan avslut - aldrig är en lång tid.
Hon älskade hans sätt att le mot henne. Klara blå ögon som borrade rakt in i hennes. Han skalade av allting som fanns kring dem. Det enda sättet att låta någon riva sin mur är att riva sin egen. Hennes tankar går ofta till torsdagen innan han skulle sluta sitt jobb – för gott. Då de ringde varandra oavbrutet, smsade. Skrattade, planerade. Eller den gången hon grät lite lätt i lastbilen. Att gråta för någon annan är att visa tillit, att visa sin sårbarhet. Det var stort för henne. Där klev han in i henne, men hon byggde upp sin mur igen. Hon ville inte riskera att han gick igenom den.
Ofta skymtade hon hans ena arms tatuering. Hans underarmar var maskulint ofelbara. Hon kunde titta i timmar på dem om hon fick. Han fick så mycket bekräftelse av henne, så mycket kärlek och omtänksamhet. Hon antar att det inte var nog. Har hon fortsatt har han nog dränerat henne. Det är han som måste älska sig själv för att kunna andas, för att kunna leva. Han var en vacker själ. Hon hade sett den, hon visste. För honom var frihet och kärlek att han väljer vem som gör han illa.
Hon borde känna ilska över det som hänt, men hon vill känna kärlek till människor, därför valde hon det. Att vara sårbar är att vara stark. Att känna är något bra. Hon mår bra, ibland bättre. Saknaden finns där. Hon har lärt sig leva med den, men att överta hans jacka och nycklar när han slutat på jobbet gjorde det inte enklare. Eller varje gång hon skulle tanka då hon ser hans namnteckning på kontokortet. Det kortet som en gång var hans. Hon vill inte känna efter för om hon gör det, då kommer hon att göra det ordentligt.
Han kan inte begära mer av henne än vad han redan har gjort. Hon har fått den oriktade frustrationen redan, men hon valde att inte ta emot den. Även om den sårade för en stund så visste hon vad han hade stått för. Han kan inte kräva mer eftersom han själv slutade jobbet och lovade henne att han skulle höra av sig snart. Hon önskade bara hans ärlighet. Han kunde förhindrat det som redan har skett. Han kunde ha berättat om den väg han valt men han lämnade sången utan ljud, han lämnade historien hon skrev för honom. Det är svårt utan avslut - aldrig är en lång tid.
onsdag 21 januari 2009
Ers höghet kallar!
Helt plötsligt, vart jag än vänder mig, så finner jag svartsjuka relationer. Är det inte den upptagne pralinen så är det nära vänner vars pojkvänner har massa åsikter. I ett fall är det min kompis som är den svartsjuke. Jag trodde, i min naiva ådra, att jag skulle ”förlora” mina vänner till sekten moderskap men istället hamnar jag i ett svartsjukt slagfält som gör att Stockholms blodbad verkar ynkligt. Nära vänner ser jag knappt röken av längre och bortförklaringarna köper jag inte. Den ena kan inte slappna av ute på stan för att hon måste hem och ”kontrollera” sin andre hälft. Den andra har en partner som helt plötsligt är svartsjuk på mig, den bäste vännen. Jag undrar bara när tålamodet tar slut? Man visar hur man vill bli behandlad. Och det här inlägget är väl mitt sätt att säga att jag inte tänker vara nummer två längre – inte i någon relation.
Till er med svartsjuka partners; Skynda er för fan, Ers höghet kallar!
Till er med svartsjuka partners; Skynda er för fan, Ers höghet kallar!
fredag 16 januari 2009
För sent.
En annan relation, en annan tid. Han var förlovad, vi möttes på jobbet - men sökte oss båda bort från det som hade blivit vår vardag. Vi hade samtal, delade stort och smått. Vi planerade framtiden. Ett nytt hus - allt var möjligt. Han fick min sårbarhet - som blev till utsatthet.
Han spelar en oerhört bra teater för sig själv. Jag tror inte han saknar total empati för andras känslor, han är bara vilsen. Men det är för sent att vakna nu och inse att ett fel har begåtts och skylla på mig eller min blogg. Jag har inget att be om ursäkt för.
Jag är inte förbannad eller bitter, bara besviken över att bli indragen i något som verkar vara en följetong. Allt är plötsligt helt och hållet mitt fel. För vi vet ju alla att när sanningen kommer fram då är det jag (enligt honom) som är hysteriskt kär i honom och inte vill släppa taget. Att alla sms och samtal har jag hittat på själv, trots att de bevisligen finns i min mobil. Hans försvar kommer säkert vara att jag fantiserar och skulle vilja att det sant. Är det inte fantastiskt?
Han spelar en oerhört bra teater för sig själv. Jag tror inte han saknar total empati för andras känslor, han är bara vilsen. Men det är för sent att vakna nu och inse att ett fel har begåtts och skylla på mig eller min blogg. Jag har inget att be om ursäkt för.
Jag är inte förbannad eller bitter, bara besviken över att bli indragen i något som verkar vara en följetong. Allt är plötsligt helt och hållet mitt fel. För vi vet ju alla att när sanningen kommer fram då är det jag (enligt honom) som är hysteriskt kär i honom och inte vill släppa taget. Att alla sms och samtal har jag hittat på själv, trots att de bevisligen finns i min mobil. Hans försvar kommer säkert vara att jag fantiserar och skulle vilja att det sant. Är det inte fantastiskt?
torsdag 15 januari 2009
Årets Årets 2008
Årets råd: Kära killar, träning och uppblåsta biceps i all ära vilket I do not like men för fan…träna benen också!
Årets Ord: Lattearsel. Alla 20åriga tjejer som inte har drömmar i livet sitter hemma rökandes eller på fiken och fyller på sina lattearslen.
Årets blindgångare: M. Man måste famla i mörker för att hitta en väg ut.
Årets Utvisning: Årets nyfunna vän för ett par år sen i ”Årets Årets”, åker på Årets Utvisning. Skitsnack och lite faktauppgifter gör det hela till matchstraff.
Årets Garv: Alla på Cabcargo.
Årets Porrigaste: M.. skapar piska av spändbanden på jobbet, ger Sippa blåmärken på rumpan och anklagar sen Sippa att vara kinky, hmm…*s*
Årets Resa: Logementet i Enköping eller skrivarrummet i Sevilla?
Årets Video: Såpis anser att Sippa har skrivit texten själv och även spelat huvudrollen i den med tanken på vissa karlar *s*
”Don’t pretend I think you know I’m damn precious,
And hell yeah, I’m the mother fucking princess”
Årets Gris: Babe
Årets As: Alla svartsjuka killar som har en åsikt hur ett förhållande ”ska se ut” eller låser in sin partner. I´d like to kick your as!
Årets Vän: Min kudde
Årets Höjdpunkt: Cabcargo – snabba bud på alla områden ;)
Årets avtändning: Skitsnack och svartsjuka partners
Årets Trötter: Melonen och Sippa går på Melodifestivalens genrep. Taggade till tänderna men gick hem slutkörda innan det var över *s*
Årets Ursäkt: Dagligen hör jag att folk inte har tid. Vad menar ni – att dygnet har färre timmar hos er än andra? No way! Dåliga ursäkter på något som handlar om prioritering.
Årets Bortaplan: Cirkelrund, du är saknad efter din flytt
Årets Revirpink: ”Vem är det?” piper en röst i Sippas telefon en sen kväll. Mitt tips; fråga din kille!
Årets Oscarsnominering: M. för rollen du spelade och den du spelar hemma.
Årets Upplevelse: Cabcargo. Får mig att bli en ny människa med glädje.
Årets Kärlek: Den jag har till mig själv.
Årets Minneslucka: Hur ska jag komma ihåg dem? *s*
Årets Coolaste: Kim ”Monchichi” Wallin gör lumpen med solklara betyg.
Årets Lista: Sippas minuslista på M.
Årets Försvann: Såpis börjar leva Svensson-liv?
Årets Laguppställning: Verkar som den stadige höger forwarden kör matcherna själv numera...
Årets Godis: Praliner och hallonbåtar. Pensionärsgodis?
Årets Konstaterande: sagt till nya FK-handläggaren: "Snorkighet är ingen vacker egenskap"...fan va pedagogisk jag är…
Årets Nykomling: Monchichi pånyttföds i slutet av 2008.
Årets Komet: Cabcargo – connecting people;)
Årets Comeback: Anders. Äntligen någon som vill göra saker som träning, solning istället för fika eller film.
Årets viktigaste spelare: Oskar Möller, den stora av de stora i hockeyn
Årets skämt: Melodifestivalen
Årets match: Sippas fight virsbo-pallarna
Årets trendbrott: Boken ”40 anledningar att inte skaffa barn?” av bok som Ann Heberlein. Kanske finns det inget mer provocerande än att frågasätta lusten att “skaffa” barn.
Ett barn skaffar man för att man är nyfiken
Två för att man tror att de ska leka
Tre för att man är dum i huvudet…
Årets värvning: Kenta Bus.
Årets chockbesked: Uppsägningarna
Årets roligaste: Johan, praktikanten på Cabcargo. Så fun!!!
Årets mest skyldige: M – ett solklart fall av känslomässig otrohet.
Årets besvikelse: Alla inställda resor med Såpis.
Årets minst saknade: Fröken Skitsnack
Årets mest saknade: Mina (f.d.) arbetskamrater på CabCargo
Årets snyggaste: Män i snickar/lagerbyxor
Årets skott: Budgetunderskottet
Årets mål: Sippas budgetmål
Årets bottennapp: Det är kanske dit alla skall vända sig från och med 1 oktober (www.stressforskning.su.se) när vi inte längre får vara sjukskrivna. Jag tycker hela nya regeringen verkar utbränd efter sitt intensiva arbete. Tyvärr kan vi inte tillåta sjukskrivning, men vad sägs om Time out, det är ju ett populärt begrepp i politikerkretsar.
Årets Fan: Sifo har på uppdrag av ”P4 Premiär” gjort en undersökning för att ta reda på vem svenska folket tycker är tidernas största svenska schlagerdrottning och Carola vann med en jordskredsseger.. ..en undran - skulle det vara en nyhet?
Årets snedträff: Sippa ute på matkörning. Efter en tvärnit så hade hon ”blandade rätter” i lasten.
Årets förhoppning: Att vissa vänners pojkvänner skulle förändra sig – ack vad jag bedrog mig.
Årets överdrift: M.: ”Jag har klaustrofobi” allvarligt, inte i den relationen *s*
Årets Citat: ”Du är som en Pralin med prasselpapper. Snyggt skal med härlig fyllning.”
Årets raggreplik: “Ska vi åka lastbil och hångla lite?”
Årets kvinna/or: Såpis och Sippa – godkända för krigsplacering
Årets man: Va? Vart finns det såna?
Årets skada: Vrickad handled. Dans i hal dusch som kunde varit smidigare.
Årets jobbigaste fråga: Vad sysslar du med då? Allt för privat för att gå in på, så skit i det du så lever du längre!
2008 var ett utvecklande år. I början av året var jag mer rastlös än någonsin.
Vad som komma skall:
2009 hoppas jag för med sig framför allt ett välbetalt jobb. Såpis och jag kommer iväg på vår resa. Min bestseller är klar.
Mest av allt hoppas jag på ett år fyllt av lycka och kärlek. Jag skulle helst vilja slippa mer kaos och ångest, sånt har jag fått nog av de senaste 3 åren.
Stabilitet är något jag hoppas på så det får bli mitt mantra nu inför 2009.
Årets Ord: Lattearsel. Alla 20åriga tjejer som inte har drömmar i livet sitter hemma rökandes eller på fiken och fyller på sina lattearslen.
Årets blindgångare: M. Man måste famla i mörker för att hitta en väg ut.
Årets Utvisning: Årets nyfunna vän för ett par år sen i ”Årets Årets”, åker på Årets Utvisning. Skitsnack och lite faktauppgifter gör det hela till matchstraff.
Årets Garv: Alla på Cabcargo.
Årets Porrigaste: M.. skapar piska av spändbanden på jobbet, ger Sippa blåmärken på rumpan och anklagar sen Sippa att vara kinky, hmm…*s*
Årets Resa: Logementet i Enköping eller skrivarrummet i Sevilla?
Årets Video: Såpis anser att Sippa har skrivit texten själv och även spelat huvudrollen i den med tanken på vissa karlar *s*
”Don’t pretend I think you know I’m damn precious,
And hell yeah, I’m the mother fucking princess”
Årets Gris: Babe
Årets As: Alla svartsjuka killar som har en åsikt hur ett förhållande ”ska se ut” eller låser in sin partner. I´d like to kick your as!
Årets Vän: Min kudde
Årets Höjdpunkt: Cabcargo – snabba bud på alla områden ;)
Årets avtändning: Skitsnack och svartsjuka partners
Årets Trötter: Melonen och Sippa går på Melodifestivalens genrep. Taggade till tänderna men gick hem slutkörda innan det var över *s*
Årets Ursäkt: Dagligen hör jag att folk inte har tid. Vad menar ni – att dygnet har färre timmar hos er än andra? No way! Dåliga ursäkter på något som handlar om prioritering.
Årets Bortaplan: Cirkelrund, du är saknad efter din flytt
Årets Revirpink: ”Vem är det?” piper en röst i Sippas telefon en sen kväll. Mitt tips; fråga din kille!
Årets Oscarsnominering: M. för rollen du spelade och den du spelar hemma.
Årets Upplevelse: Cabcargo. Får mig att bli en ny människa med glädje.
Årets Kärlek: Den jag har till mig själv.
Årets Minneslucka: Hur ska jag komma ihåg dem? *s*
Årets Coolaste: Kim ”Monchichi” Wallin gör lumpen med solklara betyg.
Årets Lista: Sippas minuslista på M.
Årets Försvann: Såpis börjar leva Svensson-liv?
Årets Laguppställning: Verkar som den stadige höger forwarden kör matcherna själv numera...
Årets Godis: Praliner och hallonbåtar. Pensionärsgodis?
Årets Konstaterande: sagt till nya FK-handläggaren: "Snorkighet är ingen vacker egenskap"...fan va pedagogisk jag är…
Årets Nykomling: Monchichi pånyttföds i slutet av 2008.
Årets Komet: Cabcargo – connecting people;)
Årets Comeback: Anders. Äntligen någon som vill göra saker som träning, solning istället för fika eller film.
Årets viktigaste spelare: Oskar Möller, den stora av de stora i hockeyn
Årets skämt: Melodifestivalen
Årets match: Sippas fight virsbo-pallarna
Årets trendbrott: Boken ”40 anledningar att inte skaffa barn?” av bok som Ann Heberlein. Kanske finns det inget mer provocerande än att frågasätta lusten att “skaffa” barn.
Ett barn skaffar man för att man är nyfiken
Två för att man tror att de ska leka
Tre för att man är dum i huvudet…
Årets värvning: Kenta Bus.
Årets chockbesked: Uppsägningarna
Årets roligaste: Johan, praktikanten på Cabcargo. Så fun!!!
Årets mest skyldige: M – ett solklart fall av känslomässig otrohet.
Årets besvikelse: Alla inställda resor med Såpis.
Årets minst saknade: Fröken Skitsnack
Årets mest saknade: Mina (f.d.) arbetskamrater på CabCargo
Årets snyggaste: Män i snickar/lagerbyxor
Årets skott: Budgetunderskottet
Årets mål: Sippas budgetmål
Årets bottennapp: Det är kanske dit alla skall vända sig från och med 1 oktober (www.stressforskning.su.se) när vi inte längre får vara sjukskrivna. Jag tycker hela nya regeringen verkar utbränd efter sitt intensiva arbete. Tyvärr kan vi inte tillåta sjukskrivning, men vad sägs om Time out, det är ju ett populärt begrepp i politikerkretsar.
Årets Fan: Sifo har på uppdrag av ”P4 Premiär” gjort en undersökning för att ta reda på vem svenska folket tycker är tidernas största svenska schlagerdrottning och Carola vann med en jordskredsseger.. ..en undran - skulle det vara en nyhet?
Årets snedträff: Sippa ute på matkörning. Efter en tvärnit så hade hon ”blandade rätter” i lasten.
Årets förhoppning: Att vissa vänners pojkvänner skulle förändra sig – ack vad jag bedrog mig.
Årets överdrift: M.: ”Jag har klaustrofobi” allvarligt, inte i den relationen *s*
Årets Citat: ”Du är som en Pralin med prasselpapper. Snyggt skal med härlig fyllning.”
Årets raggreplik: “Ska vi åka lastbil och hångla lite?”
Årets kvinna/or: Såpis och Sippa – godkända för krigsplacering
Årets man: Va? Vart finns det såna?
Årets skada: Vrickad handled. Dans i hal dusch som kunde varit smidigare.
Årets jobbigaste fråga: Vad sysslar du med då? Allt för privat för att gå in på, så skit i det du så lever du längre!
2008 var ett utvecklande år. I början av året var jag mer rastlös än någonsin.
Vad som komma skall:
2009 hoppas jag för med sig framför allt ett välbetalt jobb. Såpis och jag kommer iväg på vår resa. Min bestseller är klar.
Mest av allt hoppas jag på ett år fyllt av lycka och kärlek. Jag skulle helst vilja slippa mer kaos och ångest, sånt har jag fått nog av de senaste 3 åren.
Stabilitet är något jag hoppas på så det får bli mitt mantra nu inför 2009.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)